Utsidan finns inuti

Luften har liksom gått ur. Det är mycket nu. Mycket, mycket. Har ägnat några dagar här hemma åt seriös återhämntning, d.v.s liggande i sängen kollandes på film på bärbara datorn. Det är skönt. Börjar dock bli lite tråkigt nu så jag ska ta mej ut i livet igen. Helgen bjuder på en resa hem (igen) och nästa vecka på tenta. Det blir nog bra.

Är väldigt shoppingsugen. Jag behöver. BEHÖVER! Ett par nya converse (helst vita), lite kjolar och byxor, lite toppar, lite smink. Lite sånt.

Daniel är finast i världen. Han gör så fina saker för mej att jag vill gråta. Ibland är jag verkligen inte värd honom (och ibland är jag verkligen det..sjukt mycket)

<3

Söndag kväll. Jag gillar verkligen inte söndagar. Möjligen om det är väldigt, väldigt fint väder. Det är inte ens det att en ny arbetsvecka (skolvecka) tar sin början. Jag gillar min skola. Det är bara något med söndagar. Depp i luften.

Men flitiga har vi varit. Städat lägenheten som såg ut som..ehrm.. ja... Annars så, ja, en rask promenad med musik i öronen, sushi som blev totalt misslyckad och inte så mycket mer.

På det stora hela har det annars varit en bra helg med kompisfika och djupa samtal. Gillar sånt. Och så fyllde Daniels morfar 75 år. Grattis!  Har faktiskt varit en helg helt utan alkohol också, den första på länge. Rätt skönt faktiskt. Tror kroppen behöver vila ibland.

Och typ så här har jag sett ut:

Jag är verkligen född med rastlöshet i kroppen.  Inte sådär att jag vill hoppa fallskärm och resa jorden runt 18 gånger på raken. Men.. jag är ändå nästan alltid rastlös. Idag har jag varit duktig och gjort massor med kompletteringsuppgifter till skolan. Skitbra, verkligen. Men utanför känns det som livet susar förbi. Varför är jag sån? Nåja.. Är klar snart. Ska åka in till stan för att möta upp Johanna, Erik och Daniel på eftermiddagen. Bra,bra

Igår insåg jag att min pojkvän nog tycker att Kat i Miami inc. är riktigt het, men det gör inget, för jag tycker nog också att hon är en heting.

...jag blir ändå glad när jag kommer på att det bara var "det där" och att jag inte är dödsjuk eller så.

Jag har blivit med overlock! Och det för en himla billig penning. Ikväll kommer den lilla raringen hem till mej!
Det var bara det.

Den där tiden i månaden... Hua.. (Och ja, jag är för pryd för att skriva ut det riktiga namnet). Är det verkligen meningen att man ska bli så här påverkad. Hela jag känns liksom...klubbad. Kroppen är tyngre än tyngst. Jag orkar ingenting. Det känns hyperjobbigt att ens dammsuga.

Äh... Snälla bullen, har någon det som jag?
/Flicka, 28 år

Väldigt dåligt med bloggning från min sida. En å andra sidan är det inte helt olikt mej. Det kan nog vara så att när jag har mycket att tänka på i livet, så blir det mindre bloggande. Det jag tänker på tar liksom upp för mycket plats i huvudet och så vill jag inte riktigt blogga om det...och ja... så är det...

Igår träffade jag finaste, finaste A  för lite prat och fika. Det var så längesen och jag hade saknat dej sååå vännen <3

Nu ska jag ge mej ut på en promenad i det fina vårvädret. Sen blir det plugg för hela slanten. Så rolig är jag på alla hjärtans dag...

Känner mej sådär idag. "Den lilla vännen" har kommit för att hälsa på, vilket innebär att jag har ont i magen och hela kroppen, känner mej extremt tung och svullen. Och imorgon ska jag på fest... Vet inte vad jag ska ha på mej.. Tält?!

(Taskig vän det där...)

Att en seriemördare kan förefall charmig. Jag är i vilket falls som helst lite förtjust i Dexter Morgan och hans fullkomligt morbida tankevärld. Kanske kan man tycka att serien är amerikanskt "förgulligad" men jag kan ändå inte låta bli att älska den.
Min pojkvän och jag har dessutom en liten ritual när det gäller den serien. Vi ligger i sängen på kvällen och kollar avsnitten på den bärbara datorn. Problemet är bara att det är så attans svårt att sluta titta. Det blir gärna: Men... bara ett avsnitt till. Det är ju såååå spännande! (Med många trötta mornar som följd)

Det är någon slags lycka att plötsligt komma ihåg att man har kall pizza i kylskåpet sen middagen.
Jag <3 kall pizza!

Jag är lite besviken över att inte Michelle Meadows fick någon guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Tycker att hon är genial i Darling. Totalt nollställd hela filmen igenom, fast på ett bra sätt.
Kolla:

I helgen har jag gjort precis ingenting. Eller ingenting av det man ska göra på en helg om man är en kvinna i sina bästa år ill säja, d.v.s festa, shoppa och bruncha med sina tjejkompisar. Däremot har jag surfat, slöat och tittat på film. I och för sej är det väl sådant som är skönt ibland, men inte en helg helg och inte den här helgen. Har varit rastlös men på tok för slö för att ta tag i något.
Men.. nåja.. New weekends will come!

Hittade den här hos Vera förresten! Ser fram emot sex and the city-filmen som sjutton.

Uh.. Börjar precis vakna till liv efter att ha haft migrän hela natten och kvällen igår. Fy sjutton så jobbigt det är. Jag får migrän någon gång i kvartalet och nu kom det verkligen som ett brev på posten. Vid återhämtningsperioder efter hektiska tider brukar det slå till och hektiskt har det varit nu, med besked.

Hur som helst, kan jag leva med det när det inte är så ofta som förr. Under gymnasietiden kunde jag ha flera migränanfall i veckan vilket gjorde att jag var borta en hel del. Det blev ju inte bättre av det ständigt dåliga samvetet man dras med när man är frånvarande heller plus att många lärare (inte alla) har liten förståelse för en tonåring som får lov att gå hem med huvudvärk.

Kanske har det blivit så för att ordet migrän används lite slarvigt för vanlig huvudvärk? Fler än en gång har jag sett människor blogga om att de har migrän (just då alltså). Det tycker jag är konstigt. Har man riktig migrän sitter man inte framför datorn och den enda kraftansträngning man klarar av är att kräkas. Martyrigt jag vet, men jag tycker inte att man ska missbruka namn på sjukdomstillstånd som människor verkligen mår superdåligt av. Det är samma sak som att det går inflation i utbrändhet just nu.

Det har hänt något. Vi umgås inte längre, pratar inte längre, kramar inte varandra länge. Istället sitter någon av oss i soffan, krampaktigt kramande en minigitarr i plast. Daniel fick Guitar Hero i julkapp och nu är det det enda vi gör. Aldrig trodde jag väl att det skulle vara sååååå beroendeframkallande. Nåja, vi återvänder väl till våra vanliga vardag då plasgitarren är utsliten ;-)

Tog ut min frustration och ilska över tentafiaskot på smutsen i lägenheten idag. Det var bra. Jag använder min negativa energi till konstruktiva ting iallafall. Nu är det fint och jag är lite mindre sur.

Jo, och så köpte jag en Må Bra tidning idag för att man fick en stegräknare med. Den stängde av sej efter 2 000 steg. (Sur igen)

Min dag alltså.. Underbara, händelserika vardag.

Jo, ni vet ju hur jag ojat mej över mina oh så många tentor i slutet av veckan? Och jag har pluggat, fixat och donat.
Och vad händer? Jag slänger en liten blick på mitt ID-kort och ser att det gick ut november 07 (likaså mitt pass). Panik! Ringa skolan, försöka fixa och greja så att jag får skriva ändå. Behöver poängen nu p.g.a CSN. Men nej! Näe.. Det går absolut inte. Jag får inte tenta. JAG FÅR INTE TENTA! Jag måste vänta till fucking jävla (ursäkta språket) omtentan!

Ni som känner mej vet att såna här saker alltid händer mej (eller är det jag som får dem att hända)

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH (Avgrundsvrål)

Så.. nu känns det bättre... lite... nästan...


lite...

(jäkla skit)

Precis hemkommen från fika och tentaplugg (och en hel del annat prat också) med söta J. Det är sjutton bra att plugga tillsammans. Jag kommer ihåg jättebra nu! När jag sen sitter där på tentan kan jag liksom tänka tillbaka på någon term och komma ihåg att den förekom mellan disskusionen om erhm..eh.. vissa organs storlekar  och disskusionen om erhållna julklappar. Perfa-bra!