Utsidan finns inuti

Det här tyckte jag var lustigt: Ni vet aftonbladets vi gillar olika kampanj? Den med handen! Ni vet, som man satte på sin facebookpresentation när SD kom in i riksdagen. Den har under pride bytt utseende och smyckats med regnbågsflaggan. Vet ni vad som hände då? Då blev folk UPPRÖRDA på facebook och undrade om kampanjen ändrat inriktning. För så olika gillade man tydligen inte. Det var tydligen pinsamt att skylta med regnbågsflaggan. Då kan ju folk tro att man är ....eh...BÖG!! Shit, vad hemskt! Ibland..jag bara.... folk.... är dumma i huvudet!

Avanna-Anna skriver självutlämnande och klokt om kropp och kläder här. Det handlar om att inte tycka att man kan ha de kläder man vill, att man inte har kroppen för det. Och det är ju i och för sej inte konstigt när de stora modebloggarna samt lookbook och chictopia kryllar av smala människor med gasellben.

Jag tänker på två saker när jag läser inlägget. Dels att det är konstigt och märkligt tröstande att Anna som är så jäkla snygg känner så och dels att vi måste föra vår egen lilla kamp mot idealen. Jag försöker tänka så och klä mej i det jag vill. Trinny och Susannor i all ära men jag kan tycka att det är lite tråkigt att klä sej efter sin kropp hela tiden. Ni vet, empireskärning om man har putmage (funkar inte förresten, folk tror bara att man är på smällen), botcutben om man har tjocka lår, långrandigt om man är kort. Smart? Säkert! Men lite tråkigt också.

Jag väger minsann inte några 55 kg till mina 172 centimeter men jag försöker tänka på att hylla min kropp. Gilla att jag är kurvig. Kolla på fina bilder på Marilyn Monroe och känna mej lite peppad. Testa ändå. Jag kanske inte ser ut exakt så här i de här kläderna t.ex. men det betyder inte att det inte kan vara snyggt ändå!

Hittade det här blogginlägget hos bloggkommentatorerna. Det är stackars Engla som rört upp himmel och jord (igen) med en baddräkt. Jag tror jag har skrivit om detta förut men jag kan inte låta bli att uppröras av vad människor, och vad jag antar, andra kvinnor har för konstiga bakåtsträvande åsikter vad gäller hur man egetligen får klä sej som mamma. Mörkrädd blir jag! I kommentarerna läser jag ett antal inlägg som går ut på att baddräkten är opassande för en tre-barnsmamma. Va? Finns det en speciell klädkod för såna? Och förresten! Hej 50-tal! Jag ser att du är tillbaka! Kvinnokampen? Hallå? Har du gått och lagt dej?

En sak jag har funderat över ett tag nu är det här med falska människor. Överallt hör man, läser, ser människor som med ett enormt förakt säjer att det de hatar mest är falska människor.

Falsk är det fulaste man kan vara. Men jag funderar då: Vad sjutton är en falsk människa? Är det en sån som säjer att din tröja är fin för att göra dej glad fast personen i fråga tycker att den är skitful eller är det en sån som ligger med din pojkvän bakom din rygg och går och fikar med dej nästa dag? Jag bara undrar? Vad är falskt? Det här förvirrar mej.

Är inte alla falska lite till mans? Och betyder det att om man säjer att man hatar falska människor så är man genomärlig själv? Alltid när jag hör det där om falskhet så tänker jag mej en grupp människor som smyger omkring och ser ut ungefär som Ville Vessla i Ture Sventon. Hela deras liv går liksom ut på att gå omkring och vara falska. De vaknar och tänker: Jaha, vad ska jag hitta på för falskt idag? Nej, jag tycker inte att det håller! Alla är väl falska ibland, oärliga. Att säja att man hatar falska människor är väl lite som att sätta sej själv på en ärlighetspidestal?

Har jag sagt hur mycket jag hatar telefonförsäljare? I vilket fall: Jag hatar, hatar, hatar telefonförsäljare med stor passion. Eller det där kanske blev lite fel. Naturligtvis hatar jag inte personen som ringer upp i sig utan det förbannade, jobbig, dryga, urdumma sättet att sälja saker på.

Särskrivningar som den i rubriken hatar jag!! Hatar, hatar, hatar. Herrejösses, hur svårt kan det vara? Använd det gamla knepet: En sjuk sköterska eller en sjuksköterska (en sköterska som är sjuk eller en yrkesbenämning). Anledningen till min upprördhet är att jag skulle söka på täckpapp på  Bauhaus hemsida men se den sökningen gav inget napp för enligt dem hette det täck papp. Fnys.

Jag är så jäkla trött på ängsligheten som finns i vårt samhälle. Ängsligheten över att inte vara rätt, göra rätt, ha rätt grejer hemma, klä sina barn rätt. Det blossade upp en förfärlig diskution hos Clara eftersom hon visade en klänning som hennes lille bebis-son ägde. Folk stormade. Klänning! Hur kan man sätta klänning på en liten gosse? Förvirrad läste jag igenom kommentarerna. Jag fattar verkligen inte. Varje gång som människor upprörs över något som är utanför normen så känner jag bara: Orka. Det är ett spädbarn vi talar om här. Ett spädbarn!! Han bryr sej väl inte om genus och om människor tror att han är en flicka. Sedan tror jag verkligen inte att Clara kommer att trycka på honom en volangklänning när han börjar skolan för att "prove a point".