Utsidan finns inuti

blire fest! (Men jag vet inte vad jag ska ha påååå mej)

Jag och mamma tittade på "Factory Girl" med Sienna Miller som Edie Sedgwick (Andy Warhols musa och modell) i veckan. Riktigt bra om Edies levnadsöde som börjar med en önskan att bli konstnär och bryta sej loss från sin socitetsfamilj. Hur hon träffar Andy Warhol, blir hans musa och medverkar i hans filmer men också om svek och missbruk.
Jag brukar göra så, jag tittar på film om kända personer och ikoner och sen "forskar" jag. Edie Sedgwicks öde är tragiskt och facinerande. Och inte att förglömma: filmen innehåller fantastiska kläder. Edie var en riktig IT-girl på sin tid. Se den!

Här är en liten intervju om och med Edie:

Sienna Miller som Edie

Vackra Edie for real

Igår sträckläste jag "Skynda att älska" av Alex Schulman. Jag satt på tåget på väg hem och grät. Det är bland det finaste, vackraste jag läst. Ett kärleksfullt porträtt av en pappa utan att det blir helgonförklarande eller slibbigt. En bok om hur det känns att förlora någon till något. Hur man hanterar sorgen. Jag känner igen mej så offantligt mycket i den efter pappas död. Hur man sakta märker att något händer, hur den man älskar inte orkar mer. Sjukhuskorridorer som blir vardag, minnen som plötsligt visar ser så oerhört dyrbara. Jag tror att alla som förlorat någon nära kan känna igen sej. Det måste inte vara av ålder som i fallet med boken. Sjukdom som plötsligt tar den kära ifrån en känns nog likadant.

Boken hjälpte mej kände jag när jag satt på tåget och grät stilla för mej själv. Jag har också skjutit ifrån mej, inte orkat tänka på pappa. Inte gå in i minnena. Jag har inte gråtit speciellt mycket över hans död. Det är ju så man tror att man ska göra innan. Jag trodde iallafall. Att man ska skrika: NEEEEEEEEJ! sådär som på film men saken är den att något kan göra så ont att tårar känns banala, att de helt enkelt inte räcker, att man inte vågar ta in känslan för att man är säker på att gå under då.

Jag har ett kort på min pappa på en hylla. Ett kort som jag ser varje dag men ändå vågar jag inte riktigt titta på det. Det sveper förbi i periferin, jag ser det flera gånger om dagen, men när jag någon gång försöker titta, riktigt titta på det kortet, se honom i ögonen så brister det och jag vågar inte. Men jag måste. Det förstår jag nu. Jag måste gråta riktigt mycket, jag måste tänka på hans varma händer som var lite skrovliga av arbete. Som rispade i kläderna när man kramades. Hans doft: lite tvål, lite rakvatten, lite ny arbetssvett och lite skog.

Jag tappar lite tron på mänskligheten när jag ser att vissa t.o.m hackar på lussebullar. Sen blir jag lite ledsen för dessa människors skull, som är så ängsliga att de tycker att det är ett övertramp värt att kommentara när någon bakar lussebullar i Augusti. Jösses, då måste man vara bra rädd för det mesta.

Hade en underbart mysig helg med tjejerna i Åmål. Det blev lite av varje: lite fest och utgång, svampplockning, skogspromenad, bad, loppisrunda (mycket lyckad, visar mina väskfynd sen), mycket prat, god mat och lite vin på det. Härligt. Känner mej nyladdad!

Jag har än en gång varit hemma i Dalarna en vecka. Kan tyckas "flängit" att jag far fram och tillbaka så mycket men jag trivs med det. Det är klart att detta är mitt hem, här där jag bor med Daniel men Dalarna är också hemma. Kommer alltid att vara. När jag är på vår gård där, sitter i trädgårdsmöblerna på verandan dricker kaffe och tittar på naturen, är det som om allting som är jobbigt bara flyter av mej. Dessutom är det ett sätt för mej att känna mej närmare pappa. Han finns i varje planka på huset, i varje möbel inne men allra mest uppe vid vedstapeln i skogsbrynet. Där är han närmast.
För mej är det nästan mer sentimentalt att gå dit och minnas än till hans grav på kyrkogården.

Men som sagt, nu är jag hemma men bara för en dag. Imorgon tar jag tåget ned till Åmål tillsammans med en Sofie för att träffa en annan Sofie. Ska bli himla kul. Har saknat!

Jag tror det bor en liten tant i mej! Idag har jag gjort storkok och fryst in. Älskar känslan av att ha frysen full med mat. Att det finns ifall fantasin tryter. Nu finns det massor med burkar med spaggetti och quornfärs med morot samt indisk kikärtsgryta med ris. Skönt.

En annan sak som är lite "tant" som jag gillar är när mitt linneskåp är i perfekt ordning och välfyllt. Gillar att vika in tvätt och städa (iallafall ibland) gör jag också!

Måste slå ett slag för Polyvore.com . Väldigt bra om man liksom jag gillar att göra collage men inte direkt är superhaj på photoshop. Lite begränsat är det ju men rätt smart ändå. Om man bara klickar på länken under bilden så kommer man till en sida där man ser alla inköpsställen. Älskar tiger (är det tiger eller kanske en gul zebra?)-kjolen i detta collage. Har något liknande i garderoben fast leopardmönstrat...

God förmiddag! Jag tänkte på en grej: Det här hur man sover tillsammans med sin partner. En del vill ha sitt spejs på natten och andra vill sova nära, nära. Jag tillhör den senare kategorin. Somnar helst skedad mot D med hans hand över magen. Aldrig känner jag mej så trygg som just då. Tyvärr har D lättare att bli varm än jag men å andra sidan somnar han fortare så har han smugit iväg i sömnen flyttar jag efter som den lilla igel jag är. (Egentligen tror jag att han tycker att det är mysigast så)
Är du en närasovare eller en självsovare?

Här har jag plockat ihop ett vardagsrum jag lätt skulle kunna tänka mej. Gillar kitch, rosa och turkos men utan att det blir för puttinuttigt.

Vaknade 11.30 idag. Detta trots att jag la mej vid 23.00 igår. Mycket skumt...men skönt. Hade myskväll igår. Åt pizza och drack lite vin. Skönt det med. Vet egentigen inte vad mer jag ska tillägga. Ville bara blogga lite. Försöka få någon ordning på den här bloggen. Lite rutin skulle inte sitta helt fel.
Puss!