Jag vill att vi tar en paus....

....Det är inte du, det är jag. Jag älskar dej men jag känner att jag måste utforska mej själv lite. Och så har jag träffat en annan. En ny nästan helt oskriven blogg som jag måste lära känna ordentligt så här i början.
Nej, skämt å sido. Det blir nog en liten paus här. Det är jobbigt att ha två bloggar. Det är jobbigt att veta vad man ska skriva var. Men jag överger inte den här bloggen helt. Den här bloggen kan jag vara mej själv i. Hur man ska bete sej i en företagsblogg har jag inte riktigt kunna räkna ut ännu. Men det blir nog där lite som här. Lite om allt. Men fokus på den ett tag alltså. Ni hittar mej här!



Två bloggar...

...är lite extra mycket att sköta om. Just nu pillar jag mycket med Plagg by Charlotta-bloggen men tanken är att det mesta relaterat till yta hamnar där. Här fortsätter mina tankar och funderingar att frodas (hoppas jag).

Vad jag pysslar med!

Har sagt ett tag nu att jag jobbar hemifrån men inte med vad. Nu ska ni få veta! Det börjar dra ihop sej. Om cirka en månad planerar jag att vara igång. Yey! (Kommer med exakt datum senare). Tills dess kan ni kika in på min "företagsblogg". Kom också gärna med feedback om layout och liknande!

skönt

Idag vaknade jag upp och kände mej helt okej. Lite täppt och lite hostig men inte farligt. Nu ska handsprit bli min bästa vän (bara jag hittar den). Har varken tid, lust eller ork att bli mer sjuk. Det var mest det.

Bitter

Idag är jag bitter som f*n! Hela två dagar fick jag vara frisk sedan förra förkylningssvängen innan nästa sommarförkylning tog plats med full kraft. Sitter här i värmen och bara nyser och nyser. Jag vill ju bada och åka på utflykt. Jag vet att det är lyx att bara ha en förkylning att gnälla över i den här hemska världen. Fast i alla fall, i min lilla privata värld, är det rätt jobbigt.

Nåväl, två bra saker idag:
  • Loppisrunda med Daniel
  • Att carmex finns så att jag kan smörja in min sargade näsa.

Ynklig

Förutom att jag var lite bakis i morse när jag vaknade så var jag också superduperförkyld. Idag är en dag för utflykt och bad. Jag spenderar den dock på soffan med hela huvet fyllt med snor, ihärdigt snytande, så att min näsa nu intagit en hallonröd nyans. Men det ska ju vara helt rätt nyans i sommar har jag hört. Alltid något.

Igår

Igår var min finaste Agneta hemma hos mej och vi hade det så himla mysigt och kul som bara vi kan ha. Jag är så himla tacksam över att ha henne i mitt liv. Min fina, kloka, smarta, söta vän. Egentligen är vi rätt olika fast ändå inte. Agneta är supersmart, framgångsrik chef och jag är mer en virrig konstnärssjäl. Men vi klickar så himla bra.
En liten missräkning i protokollet blev det dock. Nu ska jag berätta något viktigt för er! Lyssna noga! Ekvationen: En skål yoghurt till frukost samt en knapp näve tortillachips på hela dagen + tjejmyskväll med massor av vin = gravt illamående.
Jag är så dum. Ibland glömmer jag bara att äta. Oftast är jag superhungrig på bestämda tider men ibland när jag har annat att göra glömmer jag bara bort. Nästa gång ska jag kolhydratladda minsann! Och förlåt fina A för att jag blev lite trött mot slutet av kvällen..hm..
Finaste vännen!
Gott på min balkong: Hommus, tomatsalsa, tortilachips, morotsstavar, rosé och ...snus..

Godmorgon!

Eller god förmiddag kanske? Väcktes av ett sms från lillebror i morse: "Snälla, ring mej!". Trodde det hänt något men det lilla livet hade tydligen bara tråkigt. Man vet liksom aldrig. Sist han ringde så hade han kört en kökskniv genom tummen så jag har rätt att vara nojjig.

Nu frågar Daniel om jag bloggar om hans morgonhumör. Hade inte tänkt det men när han ändå tar upp det: Daniel är den mest fantastiska människan, snäll, omtänksam, vacker och gullig i största allmänhet.. Men precis när han vaknar är det lite som att vara tillsammans med....eh... typ... Hitler! Fast han är förlåten. Han är rätt söt när han vaknar med rynkad panna och tror att hela världen är emot honom.


Annars så, min älskade Atomflicka kommer hem till mej ikväll. Då ska vi slurpa rosé och ta igen massor med viktigt prat. Min fina, fina. Kan nästan känna fysisk längtan efter den människan ibland. Nääeeej!! Inte fysisk så!! Herregud, vad är ni för människor? ;-)


Det var väl det hela. Ha en fin dag!

Ibland..

...så loggar jag bara in på bloggen utan minsta aning om vad jag ska skriva.....

I Lördags...

....tog vi tåget till Stockholm...
...för att lyssna på Emma som spelade på Lasse i Parken..
Jag njöt av bra musik och gott vin!
Daniel lyssnade koncentrerat
Emma var så här glad (och söt) efter lyckad spelning.
Sen gick vi vidare till annan lokal och blev ännu gladare!

Norge och resten av världen

Jag får ont i magen och gråter när jag tänker på vad som hände i Norge. Tänker på de som inte får hem sina älskade. Älskade människor som bara skulle åka på ett trevligt läger eller gå till jobbet. Hur farligt låter det på en skala? Det visade sej vara livsfarligt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur olika vi reagerar. För det gör vi. Samtidigt i Afrika mister små barn livet en efter en. Tynar bort och svälter. Flera i timmen. En enorm hungerkatastrof hotar (eller är redan där) men ingen håller en tyst minut för dem. En vän skrev på facebook: Vi måste börja se hela världen! Jag kan hålla med om det. Det måste vi!

Jag fattar ju på samma gång att det är naturligt att reagera starkt när något händer så nära. Det går inte och jämföra tragedi. Det är lika jävligt för vem än det drabbar. Jag hoppas bara att människor inte glömmer kvinnan som sitter i Afrika och håller sitt lilla barn som sakta tynar bort i famnen utan att kunna göra något.

Hej Onsdag!

Den här förkylningen jag dras med vill inte riktigt ge med sej. Drygt. Fattar inte var den kommer ifrån heller? Har inte träffat en endaste förkyld människa. Men det är klart, jag har ju varit ute och rört mej en hel del, åkt tåg och så.

Annars då? Annars försöker jag lära mej att inte göra upp långa listor över allt jag behöver göra i huvudet. Det är ju så enormt stressande. ALLT blir ett måste! Det börjar redan på morgonen. I min hjärna ser det ut ungefär så här då: Nu ska jag gå upp, sen ska jag äta frukost (vad ska jag äta för frukost), sen måste jag ju tömma kattlådorna och dammsuga och jajustja: Duscha. Sen vore det ju himla bra om jag tvättade, fixade den där grejen och bla, bla, bla.


Det blir som en lång kravlista av simpla saker som man gör av bara farten annars. Dessutom är det som om jag skulle vara under någon slags tidspress. Att det liksom är duktigare att ha allt gjort så tidigt som möjligt. Skumt är det och jag fattar inte var det kommer ifrån?

Nån som vet hur det funkar, det där med mindfullness??

Älskade odjur!

Jag avgudar verkligen mina katter, det gör jag. Men. Ibland. Känns det som om jag för en något ojämn kamp gällande städningen här hemma. Här är några exempel:

  • Jag köper snittblommor. Någon tycker snittblommor är ett utmärkt mellanmål.
  • Jag tvättar sofföverdraget. Den ännu okastrerade hankatten tycker att det luktar skumt och bestämmer sej för att förgylla med "sin" lukt. Omtänksamt. (Singing snipp, snipp..)
  • Jag dammsuger. Någon hittar en hushållsrulle och leker den i tusen bitar över köksgolvet.
  • Jag lägger på ny matta. Någon mår plötsligt illa....
  • Jag ställer in morfars och mormors gamla fina fåtölj. Någon tycker att det är en utmärkt sovplats samt klösbräda.


And it goes on, and on, and on.....

Men sen rullar någon ihop sej på min mage när jag tittar på tv. Slickar mej ömt på kinden och kurrar rogivande. Då är allt förlåtet. Nästan....

Bra vs Dåligt

Dåligt
  • Jag är jätteförkyld.
  • Det är svart som natten ute fast det är mitt på ljusa dagen.
  • Jag orkar inget.


Bra
  • Om jag ändå ska vara sjuk så antar jag att det är mindre surt att vara det när det i alla fall är skitväder.
  • Jag har en godispåse.
  • På fredag börjar Daniels semester! Jag har nog aldrig längtat så efter någon semester och då är det till på köpet någon ANNANS semester.

Meh

Jag skulle ha två avslappnande men ändå effektiva veckor hade jag tänkt. Men tydligen kände kroppen att det var bättre att starta upp med en rejäl förkylning. Nåja, än är det bara söndag.

Home, sweet home

Nu är jag hemma! Idag har vi sovit lääänge, städat lite och besökt Daniels fina, fina mormor. Nu sitter jag i soffan med ett glas rosé inom räckhåll och project runway australia i datorn. Det är minsann också en lördag!

När man går på husvisning...

....bör man inte göra några av dessa saker:
  • Slita upp en låst garderob.
  • Sitta sönder en säng utan att meddela mäklaren att man råkat göra just detta.
  • Riva ned ett kvadratmeterstort hål på innertaket i källaren och därefter lämna kvar allt skräp på mattan under.
  • Skrapa ned puts i badrummet så det hammnar i stora drivor på badrumsgolvet.
  • Riva loss en stor bit matta för att, förmodligen, kolla om det är trägolv under. Ett pyttelitet hörn, javisst, men inte en jättebit samt dessutom hacka (hacka!!) upp en stor reva vid en tröskel så att vi kunde ramlat och slagit oss fördärvade.


Det är saker som iallafall jag tycker är ett big no no. Tyvärr verkar inte de som varit på visning i min mormor och morfars hus tyckt samma eftersom samtliga saker hänt under de visningar som hållits där. Mamma och jag upptäckte det när vi kom dit i tisdags. Det var inte kul alls. Inte alls. Nog för att huset ska säljas, eller nu mer har sålts men det betyder inte att det inte betyder mycket för oss och att man inte känner sej kränkt när någon har klampat in och bara förstört. Dessutom verkar inte mäklaren ha kollat huset mellan visningarna så det kan mycket väl ha sett ut så redan under andra visningen vilket så klart inte är bra för honom heller. Sen känns det så jäkla surt när man bokstavligen har krupit runt på sina knän på källargolvet för att göra rent, homestylat och haft sej för att någon sedan ska söla ned allt med murbruk. Sen tycker jag att alla mäklare borde tänka på att förse sina spekulanter med skoskydd. 40 familjer som har gått runt på alla mattor utan det lämnar nämligen rätt mycket spår på golv och mattor.


Vad är det för fel på människor? Det verkar vara sant det där med att husköp väcker det sämsta i människan.

och så iväg....igen..

Åker en tur med mamma till Gävle idag för att skriva på kontrakt och så. Missförstå mej rätt, det är skitmysigt att vara där med henne. Känns bara som jag aldrig är hemma hos mej. Just nu vill jag att Daniel ska få semester någon gång så jag kan vara med honom hur mycket som helst! Min fina, fina, bästa. Och jag vet, jag är som en fjortis som nyss skaffat pojkvän men jag älskar ju människan så jädra mycket!

Old age

Alltså, det är inte som förr va, när man kunde vara ute till tidigt i ottan och ändå vara rätt så lärkpigg dagen efter. Jag har just nu intagit ryggläge i soffan och ligger här och åmar mej för mej själv och katterna över min onda rygg. Och. Det. Var i förrgår jag var ute på dåligheter. Jisses!

Fast jag kan ju försvara mej med att det inte alltid blir så här. Det beror ju på dagsformen och just nu har jag till på köpet "mitt lilla besök". Ni vet, den där jobbiga, onda, fullständigt tråkiga vännen som våldgästar en gång i månaden fast man inte ens skickat inbjudan. O.S.A:r gör den dock. Men inte trevligt på telefon eller mail. Den bara dyker upp typ 10 dagar innan och gör en på dåligt humör och deklarerar:" Snart kommer Jaaaag på besök!" Jäkla typ!

Ledbruten men glad

Nej, jag struntade i att trotsa några demoner. Istället åkte jag och hälsade på bästa Emman i Stockholm och hade en sjukt härlig dag. Vi åkte och badade och hade picknick på dagen, åt pastasallad och drack rosé på ett stenblock vid vattnet och pratade ända in till kvällen som dessutom var en sån där härlig sammetsvarm sommarkväll. Sen åkte vi hem till Emma och drog på oss finstassen, fortsatte ut på stan och dansade salsa (vilket jag aldrig gjort förut). Så himla kul det var! Blandat med människor, folk bjuder upp hela tiden och är pigga på att lära ut sina kunskaper. Det innebar konstant dans till halv tre på natten. Idag när jag vaknade upptäckte jag att det satt sina spår i kroppen. Har sån sjuk träningvärk i benen, höfterna, magen och så bränns det under fötterna. Men det måste ju innebära att det är sjukt bra träning!

Underbar dag med andra ord!

Tidigare inlägg
RSS 2.0