Utsidan finns inuti

Igår hann jag verkligen med massor. På förmiddagen åkte vi med en smörgåstårta till Daniels mormor och morfar, fikade och umgicks lite med dem. En sväng in till stan för lite shopping för Daniels del och så en fika med fina Johanna.
På kvällen tog jag mej till Eskilstuna och Emma där vi pratade, drack lite vin, gick ut och åt, gick på pub och senare vidare för lite dans, dans, dans!
Toppenlördag med andra ord och idag är det en sån där härligt seg Söndag med soffhäng. Gillart!

Läste hos Colorelle att kyrkan har beslutat att viga homopar! Här kan du läsa mer!
Jag tycker verkligen det är en sak att fira och uppmärksamma men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att det har tagit så lång tid att komma fram till detta. Jag kan för mitt liv inte förstå hur två människors kärlek kan skapa så mycket upprörda känslor och rädsla. Den största gåvan Gud gett oss är kärleken. Det känns då konstigt att människor som ser sej som troende väljer att spotta på den gåvan genom att fördöma andras kärlek.
Det kan väl aldrig vara rätt?

Men som sagt: Glad är jag! Vi tar oss framåt med små, små steg.

Smygfotade i sömn.

Jag saknar min pappa. Konstant. Han finns med hela tiden och jag skulle göra precis vad som helst för att få träffa honom en enda gång till. Nu är det över ett år sedan han dog. Det känns så himla knasigt och konstigt att jag inte träffat pappa på så länge. Vi som hörts så gott som varje dag innan dess. Jag tänker att det är bra att skriva lite om sorgen, få ut den men det är svårt. Det är svårt att beskriva något som gör så ont att man inte riktigt kan hantera det. Jag trodde att jag visste hur jag skulle reagera om det hände någon nära något. Bottenlös förtvivlan. Och det är det ju. Men jag var inte beredd på att ha en känsla som jag inte kan beskriva. Jag skulle så gärna vilja sätta ord på sorgen men det går inte. Det räcker inte med: Jag är jätteledsen, jag är jätte, jätte, jätteledsen! För det är så mycket mer som ingår. Man kan inte basera sina dagar på att vara jätteledsen. Det knepiga ligger i att försöka ta sej vidare, leva samtidigt, parallellt med saknaden. Det är svårt när människor lägger huvudet på sned och frågar hur jag mår (även om jag uppskattar det). Då säjer jag oftast: Bra! För det gör jag ju...också. Annars skulle det inte gå.

Och ibland så blir saknaden mer påtaglig. Mer konkret. I vardagssituationer.
I mitt flickrum hemma hos mamma brukar elementet bli iskallt på vintern. Förut så frågade pappa alltid när jag var hemma: "-Lotta, är ditt element kallt nu?". "-Ja", sa jag. Då muttrade han något om cirkulationen, gick ned i källaren och fixade lite, kom upp och frågade: "-Är det varmt nu?". Ja, det var det. Nu är det bara så att vi övriga i familjen inte har en endaste liten sportkeps-i-barnstorlek-aning om vad han gjorde där nere. (Okej, för rörintresserade så kan jag väl säja att jag fattar att det har att göra med att mitt element är tomt på vatten.) Men iallfall. Det känns så tomt då. Det kanske låter knäppt, men då känner jag verkligen att jag inte har någon pappa längre.

Och så saknar jag hans jätteknäppa humor. Underfundig, konstig. Hittade en inköpslista som han skrivit för ett tag sen. Där hade han bland alla varor skrivit: Kattmat (för djur), Tandkräm (för folk). Inte så roligt om man inte kände honom kanske, men jag tycker det är hysteriskt kul. Han var lite som en sån där Petssonbok med alla små roliga djur som man upptäcker nya hela tiden. Små saker som man hittade lite här och där. Små undangömda skämt. En gång när jag kom hem hade han bäddat min säng. På golvet stod en nalle liksom under en annan nalle som hängde på sängkanten. Sen drog han värsta historien om varför de hade ramlat ned och hur den ena nallen skulle hjälpa den andra upp i sängen igen. (Och jag var nog minst 25 år gammal då)

Åh, jag saknar dej!!

Men, se där. Det blir ett inlägg till idag.
Är lite oblanaserad. Hela min stackars kropp är i osynk, olag. Konstig. Haft feber, är lite förklyld, varit trött och så min stackars, stackars axel! Vet ni hur det känns med en nerv i kläm i axeln?
Om inte, kan jag berätta: Det gör inte direkt ont men nu och då somnar hela armen och då tänker jag...aha... stroke! hjärntumör!  Får panik och börjar allt som oftast gråta. Det är hellöjligt eftersom jag hela tiden känner varifrån känslan kommer. Dessutom är hela axeln en samling knutar (som Daniel ihärdigt försökt att få bort, tack.) Jaha, nä, det får bli kiropraktor nästa. Usch, vad jag tycker synd om mej själv känner jag. Men det får man. Ibland. Faktiskt!

Annars.. hittade den här kavajen i garderoben. Rätt fin om jag får säja det själv! Min garderob är överhuvudtaget en källa till ouptäckta skatter. Eller snarare skatter som jag glömt att jag hade.

Lite feber, trött, armen domnar, axeln värker... eller mer trycker. Lite illamående.

Ses imorrn!

När jag började blogga (för en herrans massa år sedan), så funkade det så att när man fick kommentarer, så svarade man på dem i sin egen blogg i det egna kommentarsfältet. Men nu märker jag att folk svarar på ens egen blogg. Typ så här: Jag skriver: "Hej Gerd! Gud vad fina kläder du har!" Då svarar Gerd på min blogg: "Tack, vad glad jag blir!"
Jag gillar det eftersom det känns mycket mer personligt men är fortfarande osäker.. Så därför kör jag båda grejerna just nu...

Så snälla! Hur gör man nu för tiden? Vad är korrekt blogg-etikett?

Att vara rak är ju fint! säja vad man tycker liksom. Det är riktigt fint det. Stå på sej, ha skinn på näsan, stå för sin sak, se till sitt eget bästa..
Men ibland vet i sjutton? Vissa människor gör det till sin inte alls så smickrande lilla grej. Går på som ångvältar mellan vettskrämda medmänniskor. Det finns något som heter diplomatisk. Det är en ganska bra grej tycker jag. Gå lite på känsla och välja sina strider. Diplomati och rakhet i lagom blandning. Det gillar jag!

Ungefär så här tycker jag: Låt aldrig någon kliva på dej för då mår du dåligt. Men i varje liten situation är det inte riktigt nödvändigt att vara helt rak. Speciellt inte om någon blir ledsen och du inte alls blir det.

Vad jag blivit flitig på att blogga nu. Men så är det... jag är en bloggperiodare!

inflyttningsfest/födelsedagsfest hos L tillsammans med några av världens finaste tjejer <3 Ska bli supermysigt!
Undrar vad jag har för lämplig trasa i garderoben?

Dagen annars: Väckte mysdaniel, handlade mysfrukost, mysåt frukosten i soffan. Rätt bra start må jag säja!

Godmorgon på er! Här sitter jag och har just upptäckt att kaffet är slut. Sånt är hårt. Hatar att gå upp utan kaffe. Startar liksom inte riktigt dagen utan det. Undrar om Daniel blir väldigt sur om jag väcker honom och tvingar honom att åka och köpa...? Äsch, han får sova en liten stund till. Snäll, jag är snäll!

Baby! I need you!

...går jag och knyter mej. Blir en tidig fredagskväll och förhoppningsvis en lördag fylld av festlighet!
(Egentligen hade jag tänkt visa mina nya garderobsfynd idag men det får bli imorgon det.)
Puss

Vem gör de här förskräckliga musikalafficherna? Vill de skrämma folk så lyckas de. Det är något riktigt läskigt över dem.. Speciellt den där Sound of Music... Hu.. Den skrämmer mej som tusan.

Nu ska jag minsann pimpa Daniels högtalare som UnderbaraClara.

Inte riktigt jag kanske, men dra mej baklänges, vad man blev glad av Fokis naglar! Gulligt så det förslår!

Inget speciellt idag heller, men bättre mår jag. Skönt! Nu ska jag sätta lite fart här samt kolla över sökningarna till kurserna på vårterminen. Jösses! Det går alltid så fort och sen sitter jag och svettas med ansökningarna sista dan. Studeras sida brukar vara helt överbelastad också. Det slutar alltid med att de får lägga på en extra dag.

Ptja... annars? Det finns massor med saker jag måste ta tag i. Har en förmåga att tänka att jag ska göra allt samtidigt bara vilket resulterar i att jag faller ihop i en liten utmattad hög innan jag ens har börjat.

Men..ja.. idag ska jag:

*ansökningarna
*fixa med soffan
*städa
*greja med ett litet projekt som vi får se vad det resulterar i.
*Sen tänkte jag försöka styra upp hela den här "outfit-grejen". Jag tycker ju själv att det är så hemskt kul att titta och inspireras av andras stilar.

När man har haft en halv-pissig dag. När saker och ting känns trögt och jobbigt. Då blir man så himla glad när babe ringer hem och förklarar att han tycker att vi ska ha lite onsdagsmys. Pizza och vin i soffan. Bara så. Så underbart! De små sakerna betyder ibland så himla mycket.

Behöver jag säja att jag älskar honom?

Nu har jag bunkrat vitaminer och järn. Det är säkert placebo men jag riktigt känner hur det spritter i kroppen. Hur jag blir piggare. Hur jag plötsligt börjar fundera på att sy nya kuddfodral till soffan (!). Jovisstja, jag färgade vårat sofföverdrag turkost tidigare idag också. Tänker mej gula, blommiga kuddar till det. Fint kommer det att bli.

Köpte en bodylotion lite sådär snabbt när jag var bortrest. Hade glömt min. Det var rosmarin och lavendel i den. Hm.. ja.. nu går jag liksom omkring och doftar..hum...mormor.
Tro för all del inte att jag tycker att mormödrar luktar illa för det tycker jag inte, inte generellt iallfall men jag vet inte, jag är bara 30 år gammal. Lite tidigt kanske?
Och så är jag för snål för att slänga den så jag luktar äldre dam ett tag till.
Vad är det med vissa dofter egentligen. Varför associerar man så konstigt?

Min nya, mogna doft!

Sitter här framför datorn med en kopp kaffe och försöker vakna till. Går sådär... Annars vet jag inte riktigt vad dagen har att bjuda på. Har kännt mej halvseg och krasslig i flera dagar nu. Det finns liksom ingen energi. Fast mitt bästa tips för såna dagar är att försöka göra något ändå. Känns så mycket bättre då. Det är så himla lätt att fastna i de där svackorna och låta dagarna gå men vissa saker går verkligen inte att vila sej ur.

Jo, och så tänkte jag visa mina favvo-väskor för tillfället. Inköpta på second-hand i Säffle (!) för ungefär en 50-lapp för båda.

En alldeles underbar, lagom stor sak i patchwork. Älskar den. Passar till allt! Nästan.

 

Stor mönstervävd väska som passar utmärkt som övernattnings/skolväska.

 

Det var det! Ha en fin dag så länge!