Själv är man genomärlig.....not

En sak jag har funderat över ett tag nu är det här med falska människor. Överallt hör man, läser, ser människor som med ett enormt förakt säjer att det de hatar mest är falska människor.

Falsk är det fulaste man kan vara. Men jag funderar då: Vad sjutton är en falsk människa? Är det en sån som säjer att din tröja är fin för att göra dej glad fast personen i fråga tycker att den är skitful eller är det en sån som ligger med din pojkvän bakom din rygg och går och fikar med dej nästa dag? Jag bara undrar? Vad är falskt? Det här förvirrar mej.

Är inte alla falska lite till mans? Och betyder det att om man säjer att man hatar falska människor så är man genomärlig själv? Alltid när jag hör det där om falskhet så tänker jag mej en grupp människor som smyger omkring och ser ut ungefär som Ville Vessla i Ture Sventon. Hela deras liv går liksom ut på att gå omkring och vara falska. De vaknar och tänker: Jaha, vad ska jag hitta på för falskt idag? Nej, jag tycker inte att det håller! Alla är väl falska ibland, oärliga. Att säja att man hatar falska människor är väl lite som att sätta sej själv på en ärlighetspidestal?

Förresten, finns det något mer obehagligt än genomärliga människor. De som går fram som ångvältar med sin ärlighet och lämnar sårade, ledsna människor bakom sej. Allt med motivationen: "-Jag är bara ärlig!" Och ärligt är fint. Då kan ingen komma och säja att man är en dålig människa.


Jag hatar ärliga människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0