Utsidan finns inuti

Avanna-Anna skriver självutlämnande och klokt om kropp och kläder här. Det handlar om att inte tycka att man kan ha de kläder man vill, att man inte har kroppen för det. Och det är ju i och för sej inte konstigt när de stora modebloggarna samt lookbook och chictopia kryllar av smala människor med gasellben.

Jag tänker på två saker när jag läser inlägget. Dels att det är konstigt och märkligt tröstande att Anna som är så jäkla snygg känner så och dels att vi måste föra vår egen lilla kamp mot idealen. Jag försöker tänka så och klä mej i det jag vill. Trinny och Susannor i all ära men jag kan tycka att det är lite tråkigt att klä sej efter sin kropp hela tiden. Ni vet, empireskärning om man har putmage (funkar inte förresten, folk tror bara att man är på smällen), botcutben om man har tjocka lår, långrandigt om man är kort. Smart? Säkert! Men lite tråkigt också.

Jag väger minsann inte några 55 kg till mina 172 centimeter men jag försöker tänka på att hylla min kropp. Gilla att jag är kurvig. Kolla på fina bilder på Marilyn Monroe och känna mej lite peppad. Testa ändå. Jag kanske inte ser ut exakt så här i de här kläderna t.ex. men det betyder inte att det inte kan vara snyggt ändå!