Älskade odjur!
Jag avgudar verkligen mina katter, det gör jag. Men. Ibland. Känns det som om jag för en något ojämn kamp gällande städningen här hemma. Här är några exempel:
- Jag köper snittblommor. Någon tycker snittblommor är ett utmärkt mellanmål.
- Jag tvättar sofföverdraget. Den ännu okastrerade hankatten tycker att det luktar skumt och bestämmer sej för att förgylla med "sin" lukt. Omtänksamt. (Singing snipp, snipp..)
- Jag dammsuger. Någon hittar en hushållsrulle och leker den i tusen bitar över köksgolvet.
- Jag lägger på ny matta. Någon mår plötsligt illa....
- Jag ställer in morfars och mormors gamla fina fåtölj. Någon tycker att det är en utmärkt sovplats samt klösbräda.
And it goes on, and on, and on.....
Men sen rullar någon ihop sej på min mage när jag tittar på tv. Slickar mej ömt på kinden och kurrar rogivande. Då är allt förlåtet. Nästan....
Kommentarer
Postat av: Fifi
Det bästa med att inte ha katter längre, förutom att jag slipper vara rädd att de ska skada Kiddo, är helt klart att jag inte behöver städa så mycket. Nackdelen är förstås att jag saknar goset...
Postat av: Charlotta
Fifi: Ja, jag kan verkligen tänka mej att det är så. Två människor (eller i ert fall tre) stökar egentligen inte ned så mycket men katterna däremot. Och all den jäkla kattsanden. Men det får vara värt det :-)
Postat av: mirijam
Det verkar som att katter procentuellt sett förstör mer än hundar... :)
Trackback
