Utsidan finns inuti

Jag vet inte vad det är men de senaste gångerna jag hört eller sett Håkan Hellström har jag börjat gråta. Har inte lyssnat på honom så mycket på senaste, varför är obegripligt. Jag köpte den lilla rosa första skivan strax före att min pappa fick en stroke för många år sedan och aldrig har en skiva hjälpt mej så mycket, tröstat så mycket. Ända sedan dess har Håkan varit min privata tröstare och peppare beroende på humör. Det fina är att han många andras privata tröstare och peppare också. När jag kollar på allsång på Skansen och ser ett publikhav med tonåringar som är lika begistrade som jag var på min första konsert, trots att de inte kan ha varit mer är 4-5 år när den där första skivan kom, så tycker jag att det är så fint.