Utsidan finns inuti

Okej.. Dag 03: Mina föräldrar

Hm.. vet inte om det funkade, det här med listan. Med att öka bloggandet menar jag. Eller också är det rubriken mina föräldrar som skrämmer lite. Inte för att det är något som helst fel på mina föräldrar men för att pappa inte finns längre.

Men okej! Mina föräldrar har varit tillsammans under hela min uppväxt ända fram till det att pappa dog.

Min mamma är en person med massor av skinn på näsan, sjuk humor och ett jäkla humör åt båda hållen. Hon är konstnärlig och har alltid klätt sej fantastiskt. Jag har överhuvud taget alltid varit stolt över att visa upp mina föräldrar. Aldrig skämts för dem, inte ens i tonåren. Mamma och jag är lika på många sätt, kanske allra mest till utseendet fast hon är mörk och jag är ljus. Hon är också en odramatisk person. Bra på att leva i nuet och ta saker som det kommer. En egenskap som har varit väldigt skön under den senaste turbulenta tiden med sjukdomar och sorg. Jag älskar henne så oerhört mycket. Hon har lärt mej så mycket, mer än jag förstår ännu tror jag.

Sen har hon så klart sina sidor, även hon. Hon är envis som få och har sällan fel (enligt henne)

Pappa lever inte längre men han lever ändå. I varje litet hörn hemma. Det känns tillexempel väldigt konstigt att skriva att han var. För mej är han. Han är en energisk person, alltid med projekt på gång men lika ombytlig med föremålen för intressena som jag. Han har haft höns, spelat golf, byggt växthus, beskurit träd, fixat med solenergi och tusen andra saker. Pappa var den bästa att prata med när man mådde dåligt. Vi pratade som bäst i bilen när han skjutsade mej någonstans. Om allt möjligt. Han var så himla klok. Även han med samma "vi tar det som det kommer"-tänk som mamma. Han grävde liksom aldrig ned sej, inte ens när han blev sjuk. Det var bara upp och nya tag hela tiden.

Jag vet inte, orden räcker inte riktigt till, det finns så mycket att säja om de två fantastiska människor som är mina föräldrar. Men en sak är säker: Jag skulle aldrig vilja byta ut dem.

Pappa, sista sommaren

Mamma och jag!

Du skriver jättefint om din pappa. Shit, det måste vara skitjobbigt att skriva om en förälder som inte finns här längre...

Sv: Tack så mycket =)



Du är lik din pappa utseendemässigt med vad man kan se på bilden..=)

Fint du skriver om dina föräldrar, man märker verkligen vilken värme och kärlek det är och har vart från båda håll.. Underbart ler..

Jag blir verkligen avundsjuk när jag läser om din relation till din pappa... måste vara underbart att stå varann så nära..

Önskar jag hade en sådan pappa..



Ja visst min finns i livet och jag vet att detta är hårt men han lever inte för mig. =(

Har inte haft kontakt på 3 år nu och han tycks ha deletat mig från hans minne eller nåt.. men men.



Du ska vara stolt och glad att du har såna underbara föräldrar och framför allt en underbar underbar riktig Pappa.. nåt jag aldrig fått upplevt och säkert många fler där ute!

Men ja vet hur svårt det är att mista någon så nära, min morfar dog i cancer för två år sen och han va den som fick bli en pappafigur för mig... så jag vet hur du känner krama



Ojojo va jag babbla hehe.. krama