Dag 08: Ett ögonblick

Telefonen ringer. Kvinnan som ringer låter rar på rösten och säjer:"- Ni borde nog komma hit nu. Gunnar mår inte så bra. Vi tror att han kommer att lämna oss snart." Jag säjer att:"-  Ja, vi kommer nu!"
Daniel och Mamma är med mej. Vi är hemma i mitt barndomshem. Springer runt. Säjer till mamma att nu dör pappa. Säjer till Daniel:"- Pappa dör, vi måste åka nu!" Hinner ringa lillebror som för tillfället bor i Malmö och säja att pappa är väldigt dålig nu. Vet inte om han riktigt tar in det. Tänker ringa upp igen men då ringer telefonen igen. Samma vänliga kvinna:"- Det är slut nu. Han orkade  inte längre. Han somnade in när vi var hos honom och rätade till kuddarna. Han slutade andas."
Min pappa. Min pappa är död nu. Min pappa. Försöker ta in orden.. Men nej, det går inte. Måste dit, dit. NU!

Att ringa till sin lillebror för att säja att pappa har dött. Det är ingen lek. Men jag hinner inte tänka på det. Jag ringer upp honom. Talar om. Sen tar mamma telefonen. Jag hör henne. Hon gråter:"- Nu är pappa död" i telefonen. "

Då, då förstår jag: Pappa är död. Han med de varma skrovliga händerna. Han som alltid rörde på sej. Han som aldrig satt still. Han är död.

Kommentarer
Postat av: maria

Sv: Tack snälla du, det värmde verkligen att höra..!!



Oh ush det där är det värsta samtalen man kan få... sådana samtal man önskar man kunde radera från minnet.. =(

Vet precis hur det känns gumman... krama

2010-12-11 @ 20:35:24
URL: http://marialicious.bloggagratis.se
Postat av: maria

Sv: Tack snälla du, det värmde verkligen att höra..!!



Oh ush det där är det värsta samtalen man kan få... sådana samtal man önskar man kunde radera från minnet.. =(

Vet precis hur det känns gumman... krama

2010-12-11 @ 20:35:46
URL: http://marialicious.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0