Utsidan finns inuti

Idag är jag riktigt, riktigt ledsen. Vet inte varför. Jag känner mej bara så ful, så fel. Det känns som att alla hatar mej fast jag vet att det inte är så. Det är sällan jag får såna här dippar av självförakt nu för tiden, men när det händer så är det så hemskt. Jag saknar min pappa, jag vill att något ska vara lätt någon gång, jag vill känna mej bäst någon gång. Fan, fan, fan, fan.

Jaha, det här ser ju ut som en emo-tonårings memoarer. Inte något man ska skriva när man är 29 år och stor.

Men jag vet, det går över.

Annars? Helgen bjöd på mysig fest iallafall. Det var bra!