Utsidan finns inuti

Så känns det. Om någon skulle komma och fråga efter pappa skulle jag nog säja: "- Nej, han är inte hemma, han är bara lite död just nu men kom tillbaka imorgon." För det känns som om död är ett tillfälligt tillstånd, inte ett faktum. Död är något som går över. Men det är det ju inte.. När jag tänker på att han kommer att vara död när jag gifter mej, död när jag föder mina barn, död på alla familjemedlemmars födelsedagar, död när vi firar jul, midsommar och andra högtider för all framtid så gör det så ont att....fan... det gör så sjuk ont... Ont, ont ont!! Jag behöver min pappa.

Allt jag har att att luta mej emot är min tro på att det finns något annat, något finare när man dör, och det..... det är inte så lite att luta sej emot.

Men ändå, fråga inte efter min pappa idag, för just idag, idag är han lite död men pröva imorgon....