Ljuslilabeige

Köpte nytt nagellack idag. Ingen lyx, bara HM men en härlig nyans. Händer inte jätteofta att jag målar naglarna även om jag gillar nagellack jättemycket. Är bara det att jag har så fruktansvärt dåligt tålamod. Alltid är det så att jag är någonstans och pillar innan det torkat klart och så blir det fult.

dagens kläder och potatisjackan

Nu ska vi se. Tänkte försöka visa mina kläder lite oftare.
Idag:
koft-väst - Nelly, Byxkjol - HM, Tisha - Gina Tricot och skor från Skopunkten


Sen ville jag visa min på brödet och fiskarna inhandlade vinterkappa. 50 pix betalade jag för den. Min nedan nämnda lillebror tyckte att jag såg lite ut som en potatis i den. Trendigt äggformad sa jag. Potatis sa han. Potatis eller ej. Jag gillar den.
Den ser ut så här:

presentjakt

Har varit på födelsedagspresentjakt till min lillebror som fyller 24 år på onsdag. Alltså, är den lille knotten 24 år? I och för sej hävdar han själv att han fyller 19. Shit pommesfritt! Jag har blivit så gammal att min lilla, lilla lillebror har åldersnoja. Märkligt. (Notera också hur jag skickligt får detta att handla om mej istället för huvudpersonen..höhö)

Du

Nyår. Fyrverkerier och massor med glada människor runtomkring. Snöstorm och snö i håret. Och du trär en ring på mitt finger med glittrande ögon. Vi skrattar. Busigt!
Du. Det är bara du.

Tacksam för fina, fina vänner!

Har spenderat helgen tillsammans med Johanna hos Emma som precis flyttat till Stockholm. Skitmysigt och jisses vad jag uppskattar mina vänner. De är så kloka, inspirerande människor som har så mycket pepp, kunskap och fina tankar i sej. Tacksam!
Startade lördagen med massor av prat, världens godaste bullar och lite rödvin hemma hos Emma och hennes kombo. Begav oss sen ut på stan och åt tapas och avslutade på Debaser med livemusik. Toppendag/kväll med andra ord.


Tog sen tåget hem idag, åt pizza med Daniel för att sedan somna i hans famn framför tv. Soft.

Dagen idag!

Har jag mest ägnat åt att slösurfa, städa och bygga en garderob. Jo, faktiskt! Fast garderobsbygget innebar att jag satte en gardinstång på och hängde en spetsgardin för en gammal Billyhylla ska väl tilläggas. Det har med andra ord sågats och slipats rätt lite. Gardinstången var dock för lång och måste kapas.

Sen måste jag säja att jag redan nu älskar mina klädstänger. Man ser så mycket tydligare vad man har! (Ska inhandla enhetliga galgar när jag hinner)


Så här ser min (vår) klädhörna i sovrummet ut nu. Lite stökig men fin:

E

Jag behöver verkligen mitt kaffe! Speciellt på morgonen (fast jag dricker mitt med mjölk).

Trygghets-TV

Fifi skriver om "halv åtta hos mej" och sambons aviga inställning till programmet. Han tycker att det är ett tantprogram. Här hummar jag belåtet och känner igen mej eftersom Daniel har en liknande inställning. Känner mej i gott sällskap liksom. Tills jag läser längre ned i inlägget: "Nu tänker jag tala om för Niklas att om det går så långt att jag börjar titta på Allsång på Skansen, då får han intervenera, i annat fall får han faktiskt låta mig hållas." (citat: Fifi)

Här någonstans börjar jag flacka med blicken. Vafalls! Allsång på skansen som är ett så trevligt program! Sekunden efter inser jag att jag är en tönt på riktigt. En ärketönt!


Grejen är att jag har trygghetsprogram. Program som känns hemma och barndom eller bara småputtriga. Dit räknar jag "halv åtta hos mej", "Allsång på skansen" och ibland "go' kväll".


Jag behöver antagligen inte en intervention utan snarare någon form av utdrivning.


Nä, om tant skulle gå och vila lite nu så att inte tant blir trött...

Tantvarning!

Det är få tillfällen jag känner mej rikare än när min strumplåda är fylld till bredden med hela strumpor och linneskåpet innehåller massor med handdukar och påslakanset vikta i prydliga rader.

Ute

Sådärja! Nu är jag ute ur garderoben (sovrummet) igen! Har ägnat hela dagen åt att rensa, kasta och sortera. Hittat grejer som jag glömt att jag hade. Imorgon ska jag montera upp mina klädställningar och se om de skänker ordning till min garderob. Köpte ställningar på Ikea. Modellen heter Mulig och är den billigaste men jag tyckte att den var rätt fin och enkel. Så här:

In i garderoben

Jag har börjat dagen på ett ytters soft sätt. Datorn i knät och lite kaffe som jag intagit i soffan under täcket. Idag är tanken att jag ska fixa med vårt sovrum/garderob. Jag vet, jag har sagt det förut men idag ska det verkligen ske för jag håller på att tappa förståndet. Kan inte riktigt klä mej. Har blivit så att jag tar vad jag hittar. Så kan vi ju inte ha det! Vi har egentligen en hel del garderober i den här lägenheten men saker vill inte riktigt få plats ändå. Nu har jag införskaffat två klädställningar och stänger att hänga kläder på. Vi får se hur det blir!
Någon annans garderob.

D

Favoritdetaljer just nu!

Rastlöshet

Ibland kan jag nästan tro att det är något fel på mej. Jag lider av någon slags inneboende rastlöshet. Jag måste göra något, ha något på gång. Något spännande, något kul. Äventyr! För om jag inte har det så kortsluter jag mej liksom. Kan bli sittande rätt upp och ned. Obeslutsam.

Idag är en typisk rastlöshetsdag. Inget speciellt på gång, eller jo i helgen, men det ligger fortfarande för långt bort. Jag är ingen "se fram emot" människa som kan njuta, suga på karamellen. Jag är hon som vill ha allt nu, nu, nu!!


Ptja, jag får i alla fall en hel del gjort såna här dagar. Först låser jag mej. Vill inte göra något men sen vet jag att jag bara mår illa då, så då sätter jag igång. Städar, fejar. Behöver känna mej nyttig.


Sån är jag. Hur är du? En längtare och väntare (och hur gör du i så fall?) eller en som vill ha allt på stubben som jag?

Hen?

Även jag ger mej in i könsdebatten gällande barn. Eller mer, jag har några små åsikter:

Det som irriterar mej mest när man diskuterar pojkar och flickor och likheter/olikheter, är att människor, hur jämställda och könsneutrala de än tycker att de är ofta utgår från pojkar som norm.
Alltså så här: Rosa kjol är fult. En liten tjej med rosa kjol är förtryckt. Blå tröja och strumpor med bilar är fint. En liten tjej med de kläderna har naturligtvis förståndiga föräldrar.

Sällan talar vi om att det är viktigt för små pojkar att få göra traditionellt kvinnliga saker. Tjejer ska istället tuffa till sej. Alltså, vi utgår från att det manliga är det fina och rätta. Okej, till viss del beror det väl på att kvinnor faktiskt har varit förtryckta, inte haft rösträtt så himla länge egentligen. Men ändå. Det är precis som det klassiska: Tjejer shoppar och är intresserade av kläder = fjantigt. Killar meckar med bilar och håller på med tekniska prylar = tuff och smart syssla. Tjejer som meckar med bilar och håller på med tekniska prylar = tuff tjej. Killar som shoppar och är intresserade av kläder =fjolligt.

Jag har jobbat på förskola en hel del tidigare och kan intyga att små tjejer och killar är rätt lika, i alla fall så som jag sett det. De utforskar världen och kör lika mycket bil som de drar dockvagn. Sen är det en annan historia att en liten tjej som är vild anses som mer besvärlig än en liten kille som är lika vild. Sånt skrämmer mej så mycket att jag vill gråta.


Kort sagt vill jag nog säja att vi måste hylla det som setts traditionellt kvinlligt. Det är lika bra. Lika mycket värt. Killar ska få bära rosa hur mycket de vill!

Fina vän

Nu är jag hemma igen! Gårdagskvällen (visst heter det går-DAGS-kvällen? Har noterat att många skriver gårkvällen) spenderade jag med min fina, fina A, massa prat och en flaska vin. Jag är sjutton beroende av den här fina, lilla människan. Hon är klok, oändligt smart och när jag får umgås med henne mår jag så himla bra! Jisses vad det är viktigt med fina vänner!

Thomas Östros skojar till det

"Jaha, och nu visste inte jag att du tillhörde den socialdemokratiska valberedningen?"

Nu vet inte jag om någon annan finner någon som helst humor i det här. Men det gör jag! Torra skämt roar mej.


Sen fick jag lov att googla på Thomas Östros eftersom jag inte var helt säker på att han hette så. Han är född 65. När jag föddes var Thomas Östros 14 år. Jag som trodde att han var en farbror-gubbe...

Borta men hemma

Jag är hemma hos min mamma nu. Det är skönt. Jag trivs här i skogsbrynet. Så mycket bloggning brukar det dock inte bli när jag är här. Varför vet jag egentligen inte? Men på fredag är jag hemma igen. Hemma hos mej! Ser fram emot det för då ska jag hänga med min finaste A.

C

C som i Cykelnyckel

Sommar

Vad skulle jag inte göra för att ha det så här precis just nu!

Hur läser du bloggar?

Jag har fått för mej att mitt sätt att läsa bloggar är lite omständligt och ovanligt. Så här gör jag: Jag går in på min egen blogg och klickar igenom min egen länklista minst två-tre gånger om  dagen. Sen går jag in på bloglovin för att kolla nya inlägg på bloggar som jag inte har i min länklista men som jag gillar eller tycker är intressanta. Listan på bloglovin stuvar jag också om  ganska ofta. Jag antar att jag skulle kunna ha någon typ av bloggläsare men för mej är det lite av överraskningsmoment av att klicka igenom länklistan och se om det kommit något nytt som gör hela grejen.
Hur läser du?

Saker jag älskar i min lägenhet - del 2

Jag älskar de gamla standarskåpen i mitt kök. Och kaklet över diskbänken. Är evigt tacksam att det är just såna här skåp i köket och inte någon plastig historia eller ännu värre, lackad furu.. Hu

B

Jag började blogga väldigt tidigt (2005?). Har haft bloggar på tre olika ställen tror jag och har ett något komplicerat förhållande till bloggning. Jag har aldrig någonsin bestämt mej för att sluta men ibland har jag tagit lån ga, långa pauser. Är inte precis någon regelbunden bloggare utan har mina perioder då jag spyr ut inlägg. I början när jag började blogga var bloggvärlden så liten att man fick kommentarer från både Engla, Ytligheter, UnderbaraClara och andra bloggstorheter..höhö

Bye lovely little boy

Jag har sålt kattunge. Min mest älskade lilla fina, speciella katt. Det keligaste som kattvärlden skådat. Vi fick kattungar i villervallan när min mamma blev sjuk. Det var inte alls meningen men nu blev det så. Den här lilla mannen har jag varit så förälskad i. Det gör lite ont i hjärtat. Eller ganska mycket faktist. Men han fick komma till den finaste lilla familjen och jag har ingen tvekan om att han får det bra.

Det där med...

...outfitbilderna går väl sådär kan man säja. Köpte en fjärrutlösare som hade noll bruksanvisning häromdagen men jag tror ändå inte den fungerar till min kamera. Men så här såg jag ut häromdagen. Suddig och dan...
Ja, ni ser ju. Darrhänt. Mina fejkiga skinnbyxor kommer från HM, t-shirt från Gina Tricot, Ugglehalsband från Selected Style

A

Det här är Agnes (min pappa döpte honom då han trodde det var en liten katt-tjej). Jag har skrivit om honom förut.

Han är min älskling och jag är hans mamma. Jo, jag är faktiskt det! Agnes kommer från mina föräldrar där hans mamma inte ville ha honom (Gud vet varför?). Så därför tog jag den lilla blekgula kattungen och födde upp honom med flaska.

Idag är han en stor kille med en rad egenheter. Han slickar folk i ansiktet som en hund, pratar mycket, skäller på en när man nyser.

Dessutom är det tur för Agnes att han bor med oss eftersom han har en direkt farlig fallenhet. Han gillar centralstimulerande preparat. Man får hålla vinglas och snusdosor i styr när Agnes är i närheten. Annars är han framme och försöker slicka i sej fort som sjutton. Väldigt udda beteende för en katt då de flesta katter skyggar så fort någon öppnar en snusdosa. Så om Agnes inte bodde med oss skulle han nog snart hamna i dåligt sällskap. Och med det namnet i kriminella kretsar kan det ju bara gå allt annat än bra.

ABC-utmaningen

30-dagarsutmaningen gick ju sådär för mej. Är fortfarande inte klar fast jag har hållit på i flera månader. Vi får se om detta går bättre!
REGLER:


Reglerna är att varje dag fotografera något (ett substantiv) på en bokstav i alfabetet, med start på A och hela vägen till Ö.

En bild varje dag, en bild på varje bokstav.

Bilden ska vara tagen i februari för detta ändamål och får inte tas ur ett redan befintligt bildarkiv.


Det är bara snö hos mej

Tittade ut i morse och då såg det ut så här! Allt bara yr och blåser omkring. Undrar om jag ens kommer ut?

Saker jag älskar i min lägenhet

Tänkte på hur mycket jag gillar den här lägenheten vi bor i, husdrömmar till trots. Den är byggd någon gång i slutet på 60-tal början på 70-tal och har en hel del detaljer som jag gillar mycket. Tänkte visa er några. En i taget.

Först ut är hatthyllan! Många tänker nog gammal, ful, standardhatthylla men jag tycker att den är superfin med gröna rör och vitt nät. Skulle aldrig byta ut den mot en ny.
På den trängs burkar med sjalar, förvaringslådor som är skokartonger klädda i gammalt gardintyg, lite skor som är fina och en del annat.

En sån där dag

Idag är en sån där dag när jag bara fryser och inte har lämnat datorn med många meter. En sån där dag när det är svårt att ta för sej något bestämt. Jag vet att såna här dagar botas bäst med en rask promenad men det snöar ju så gruktansvärt ute. Allt jag vill ha är en bra film och ett glas rött.
Under tiden som jag gnäller kan jag visa upp mina nya skor! Sköna, höga, färglada och som en riktig modebloggare skulle ha sagt: Piggar upp vilken outfit som helst! (från Nelly).

Hypokondri

Jag har alltid tyckt att hypokondri har varit lite larvigt. Har alltid viftat bort konstiga kropsliga symptom med ett äh. Men tji fick jag. Jag är nu själv drabbad å det grövsta. Skitjobbigt är det.

Jag tror det började så smått när min pappa dog och har sedan exkalerat med tiden. Det är nog inte så konstigt egentligen eftersom det har varit mycket sjukdom och död kring mej de senaste åren. Men det är inte roligt! Inte roligt alls!

Jag blir rädd för nästan allt. Och då är jag mest rädd för allvarliga sjukdomar som hjärtsjukdomar och stroke. Ont i bröstet p.g.a halsbränna blir hjärtfel per automatik. Ont i huvudet kan vara allt möjligt farligt. Ibland skrämmer jag upp mej själv så mycket att jag blir svimfärdig (och då blir jag så klart rädd för det). Jag är också lite av en pina för omgivningen då de hela tiden måste försäkra mej om att jag inte har allvarliga åkommor.

Ibland blir det nästan parodiskt: Någon gång pratade jag med Daniel om mitt skenande hjärta, vilket så klart beror på att jag snusar, men som jag då var övertygad om var något allvarligare fel. Daniel sa något i stil med: "- Hur stor är chansen att du har fel på hjärtat. Du är ung och har ingen i familjen med hjärtproblem" varpå jag stammade: "Jo, morfar hade hjärtproblem". Daniel replikerade: "- Men herregud, din morfar blev 91 år gammal!!" Och sådär håller jag på.

Lite bättre blev det när jag läste den här boken om oro. Den handlar mycket om att gå in i känslan man har istället för att försöka bortförklara den med "räddningstankar" och att avpersonalisera de tankar man har. Men det är något jag måste jobba på hela tiden. Det är också därför jag skriver det här inlägget eftersom jag tror att det är jättebra att prata om allt jobbigt.

Det gick ju sådär va...

Ville också vara en sån bloggare som tar artsy outfitbilder. Gick väl sådär:
Så nu har jag kommit på att mitt liv skulle vara mer fulländat med en sån där fjärrutlösarmojängkontroll.
Men kolla här: Man ser ju t.o.m överkroppen! Och så tyckte jag att jag såg lite intellektuell ut sådär brevid bokhyllan. Tills jag såg vilken bok som stod närmast. Linas Kvällsbok.. Toppen....

Okej.. besatt

Nu har jag varit inne hos UnderbaraClara en trilijon gånger idag för att kolla om det hänt något. Och jag som utger mej för att vara en sån som inte bryr mej så mycket om bebisar och sånt....

Godmorgon idag

Jag vaknade jättetidigt. Gillar det. Brukar gå upp och slå på en kanna kaffe, krypa ned i sängen med det, läsa lite bok och somna om. Men idag gick det inte. Jag låg och vred mej fram och tillbaka tills jag insåg att jag fick lov att gå upp. Nu sitter jag framför datorn. Ute är det vitt och jag är lika trött.

Vårkänsla

Två fång tulpaner kom Daniel hem med igår. Gillar!

Drömhus

Jag har hittat mitt drömhus! Billigt och himla speciellt. Synd bara att jag inte har ekonomin att köpa ens en kvadratmeter av det just nu. Men det är mysigt att drömma lite. (Och så känner jag mej hemskt vuxen när jag funderar på hus.). Fast jag vet inte jag. Jag kanske inte är husköparen med mest omdöme.
Anledningar:
  • Daniel: -Men babe. Det ligger ju precis bredvid järnvägen. Lotta: -Näe, det är ju flera meter dit och så får man väl anlägga öh...häck!
  • Det har inget badrum (men kanske en liten trädgårsslang tänker jag)
  • Om vi någon gång får barn så var det ju det där med järnvägen igen... Men man får väl öh.. låsa in eller binda fast ungarna. (Fast då kanske Sara kommer och låser in mej vid närmare eftertanke....)


Men det är så mycket fantastiska saker som överväger. Eftersom det är en gammal föreningsbyggnad så har det en samlingssal. Öppen planlösning tänker jag. Och en scen. Den skulle jag spara och ha min systuga på. Och bröstpaneler, vackra dörrar och säkert ligger det fina trägolv under de något tveksamt fina plastmattorna.


Jaja. Just det här huset blir det inte men en dag vill jag hitta ett sånt där speciellt hus.

men jäkla inskränkta och tråkiga människor

Jag är irriterad den här veckan. Häromdagen irriterade jag mej på detta

Idag har jag gått vidare till att störa mej på inskränkta, småaktiga människor.
Engla är en i raden som får ta emot tyckare av diverse kaliber. Häromveckan köpte hon sej en spetsbody.   Ett svart plagg i spets och det blev ett jäkla hallå! Både i hennes egen blogg och på andra ställen. För en spetsbody!? Folk blev fullkomligt rabiata för att hon ville ha ett sådant plagg och jag känner bara: Kom igen! Är folk verkligen på det här sättet? Så himla ängsliga! Och nu har hon byggt en stor garderob vilket resulterar i  en upprörd disskution hos bloggkommentatorerna (kolla kommentarerna om du orkar). Folk tycker att det är för stort, för billigt, för dyrt, för onödigt. Och jag bara tappar andan och börjar nästan gråta för att jag blir så himla nedstämd av människors oförmåga att unna andra något, att låta andra göra sina egna val. Människor som orkar sätta sej ned och spy ut sin läskiga negativa energi.

Antar att jag är lite patetiskt själv som lägger energi och skriver ett inlägg om hela grejen.  Men det är väl egentligen inte Engla som är grejen. Det finns ju på alla lite större bloggar. "Välmenande" människor som tycker att deras "goda" råd ska vara till hjälp för en människa som de tydligen inte tror klarar att sköta sitt eget liv. Mest beklämmande är väl nästan råden bland kommentarerna på nyblivna föräldrabloggar. Jag sätter nästan i halsen och tror att jag förflyttats till 50-talet när jag läser vad vissa människor anser är det rätta.

Jag är absolut inte felfri själv. Visst kan jag tycka mindre snälla saker. Men att skriva det? Skriva det till någon annan som man ens inte känner. Konstigt.

Fifi is fantastic

Min blogg är inte den med flest besökare och kommentarer om man säjer så. Men några läsare har jag och en speciell som lämnar fina kommentarer då och då. Tycker hon verkar så fin den där Fifi för hon skriver så gulliga kommentarer. Det är liksom inget "fin blogg" eller  "snygg!". Det är genomtänkta små kommentarer där man verkligen ser att hon läst och reflekterat över mina små inlägg. Så himla fint!

Men det bästa är hennes fantastiska blogg med inlägg som skapar eftertanke eller okontrollerade skrattanfall. Helt underbar!


BLOGGKÄRLEK!

Det där med barn

Jag kan väl inte påstå att Petra Mede har varit någon av mina stora favoriter men till den här krönikan säjer jag bara WORD! Den handlar om vårt behov att vara lika, vara nog och som alla andra och då främst i barnanskaffandesammanhang. Människor som precis har hunnit pressa ur sej en unge får genast frågan: Och när blir det ett litet syskon?

Och jag stör ihjäl mej på allt det här tjafset om barn, hur man borde leva och vara för att vara rätt. Kanske blir det extra tydligt för mej som är i en typisk barnskaffaråldern. Ursäkta! Men jag vill bara slå alla på käften som frågar om vi inte ska ha barn snart? Jag har t.o.m blivit "hotad" med att jag inte får vänta för länge för jag börjar ju faktiskt bli lite till åren. Jaha, men vaddå? Ska jag bara skaffa ett barn för att jag möjligen kan just nu? Mitt barn, när jag väl får det, om jag får det, ska vara så himla önskat.
Inte något tvång för att jag är rädd för att det inte ska funka sen.

Sen, och det här är uttjatat, kan jag tycka att frågan är så himla personlig, den där: Blir det barn snart?. Det är lite som att fråga när jag och min pojkvän tänker ligga med varandra. Lite hårddraget kanske men jag känner mej inte mindre kränkt för det.

För vet ni vad? Man behöver inte vara så himla LIKA jämt. Göra som alla andra.
Man kan göra som man känner.
Själv bor jag i en inte alltför lyxig (men fin) lägenhet i ett område som inte anses fint tillsammans med min älskade. Och jag är lycklig och tacksam för vad jag har, här, just nu!

Nöjd!

Här sitter jag och är helt och fullt nöjd med livet. Obligatoriskt fredagsmys med älskade som nu somnat. Fick ett fint sms från en annan älskad och jag känner mej bara nöjd. Nöjd med allt. Nöjd med fina vänner och en kärlek som är något alldeles extra.
Imorgon ska jag sätta igång med vårt något eftersatta sovrum. Har man inte plats för en walk-in-closet får man göra om sovrummet till en tänkte jag så idag har vi inhandlat klädställningar och gardinstänger (som ska bli skoförvaring).

Skatter i gamla hus

Appropå gamla hus! I gamla hus hittar man ofta skatter. När människor har bott i ett hus i mer än ett århundrade samlas det onekligen massor med fina, fula, intressanta, oumbärliga saker där. Jag och Daniel var hemma i mormor och morfars hus häromsistens och jag hittade en hel del vackra saker. För mej blir det också otroligt viktigt att spara saker därifrån (mitt tredje hem).
Det här är vad jag hittade sist:
Ett stycke vit stringhylla som ska hänga i mitt kök
Två vackra, ryska teburkar som kanske får stå på hyllan
Väska i perfekt storlek med kedjeaxelrem

Gammalt hus

Vi är i processen att sälja mormor och morfars gamla 1800-talsvilla. Och jag vill så gärna att någon som tänker så här köper den.
Naturligtvis kan man inte välja men det gör ont i hjärtat när jag tänker på att någon kanske inte uppskattar de fina trägolven, pärlspontstaken. Alla charmiga utrymmen och kakelugnar. Tänk om någon installerar ett rostfritt kök? Plöjer in sin skinnsoffa och platt-tv i vardagsrummet, tapetserar hiskeliga fondväggar, lägger nytt golv. Så kan det bli. Men jag vill verkligen inte det.

Vacker kvinna, vackra tankar

"Remember, if you ever need a helping hand, it's at the end of your arm, as you get older, remember you have another hand: The first is to help yourself, the second is to help others."

Audrey Hepburn

RSS 2.0