Det känns bara inte som min ålder. Det låter så stort, så himla stort. Och ja, jag vet. Jag känner massor med människor som är 30 och 40 + som jag inte ser på som gamla alls. Det är inte det. Det är bara det att tiden har gått så himla fort. För sjutton, jag tog ju nyss studenten! Ibland känns det som igår och ibland känns det som en miljon år sedan.
Jag brukar tänka på det här när mina lite mindre nogräknade (yngre vänner) retar mej för att jag är gammal. Jag ler lite inombords då och tänker på att de aldrig, aldrig kan föreställa sej hur fort det går.
Men nä, nu låter det här som en domedagstext. Jag trivs faktiskt. Jag gillar att vara jag, jag gillar var jag är i livet och jag är förhållandevis lycklig. Sen ger åren en säkerhet som jag önskar att jag haft när jag var 18.
Fast när pojkvänsälsklingen ålderskrisar, då, då vill jag slå honom. Den unge mannen är blott 27 (lamkött..hehe..*snusktantskratt*), snart 28. Man får inte gnälla över 28. Jag skulle ge vad som helst för 28. (Att jag dunderålderskrisade när jag skulle fylla 20, det hör inte hit!)
4