Trea. Etta.
Om några dagar, den femte juni, fyller jag trettioett år. Varje år i den här tiden skriver jag ett panikslaget inlägg om min ålder, eller tänker iallafall. Men hallå! 31!!!
Det känns bara inte som min ålder. Det låter så stort, så himla stort. Och ja, jag vet. Jag känner massor med människor som är 30 och 40 + som jag inte ser på som gamla alls. Det är inte det. Det är bara det att tiden har gått så himla fort. För sjutton, jag tog ju nyss studenten! Ibland känns det som igår och ibland känns det som en miljon år sedan.
Jag brukar tänka på det här när mina lite mindre nogräknade (yngre vänner) retar mej för att jag är gammal. Jag ler lite inombords då och tänker på att de aldrig, aldrig kan föreställa sej hur fort det går.
Men nä, nu låter det här som en domedagstext. Jag trivs faktiskt. Jag gillar att vara jag, jag gillar var jag är i livet och jag är förhållandevis lycklig. Sen ger åren en säkerhet som jag önskar att jag haft när jag var 18.
Fast när pojkvänsälsklingen ålderskrisar, då, då vill jag slå honom. Den unge mannen är blott 27 (lamkött..hehe..*snusktantskratt*), snart 28. Man får inte gnälla över 28. Jag skulle ge vad som helst för 28. (Att jag dunderålderskrisade när jag skulle fylla 20, det hör inte hit!)
Det känns bara inte som min ålder. Det låter så stort, så himla stort. Och ja, jag vet. Jag känner massor med människor som är 30 och 40 + som jag inte ser på som gamla alls. Det är inte det. Det är bara det att tiden har gått så himla fort. För sjutton, jag tog ju nyss studenten! Ibland känns det som igår och ibland känns det som en miljon år sedan.
Jag brukar tänka på det här när mina lite mindre nogräknade (yngre vänner) retar mej för att jag är gammal. Jag ler lite inombords då och tänker på att de aldrig, aldrig kan föreställa sej hur fort det går.
Men nä, nu låter det här som en domedagstext. Jag trivs faktiskt. Jag gillar att vara jag, jag gillar var jag är i livet och jag är förhållandevis lycklig. Sen ger åren en säkerhet som jag önskar att jag haft när jag var 18.
Fast när pojkvänsälsklingen ålderskrisar, då, då vill jag slå honom. Den unge mannen är blott 27 (lamkött..hehe..*snusktantskratt*), snart 28. Man får inte gnälla över 28. Jag skulle ge vad som helst för 28. (Att jag dunderålderskrisade när jag skulle fylla 20, det hör inte hit!)
Materialistisk kärlek
Sitter här, himla nöjd med min nya babe Samsung N150. Den är så fin och så bra. Är jag kär i en dator? Ja!
Hej!
Nu har jag varit frånvarande igen. Befunnit mej i Dalarna. Var annars? Usch, jag (vi) kanske borde flytta upp? Det är ju bara där jag vill vara. Har en sån enorm längtan ut till landet hela tiden. Håller jag på att bli vuxen på riktigt tro? Näääee... eller?
Men så tänker jag på det en gång till. Jag vill ha närheten till en stad. En stad som inte är Borlänge. Här, där jag bor nu, så har jag närhet till tre varav Stockholm ligger längst bort och då tar det mindre än en timme med tåg. Och vintern på landet är inte så himla skoj heller. Kallt, skotta snö, men underbart himla vackert iof. Och vännerna, de finns ju här. Kanske är det ändå en lyx att vara glad över att man kan leva lantliv nästan närhelst man vill i alla fall?
Nåja, på fredag drar jag och babe upp igen. Myser hela helgen!
Annars har jag varit i skolan idag. Gick upp vid 6, outhärdligt trött, gick på min föreläsning och åkte hem och somnade så där skönt. Hade tänkt mej en timmes tupplur. Blev nästan tre. Fast då sov jag iof bara tre timmar inatt.
Det var det.
Men så tänker jag på det en gång till. Jag vill ha närheten till en stad. En stad som inte är Borlänge. Här, där jag bor nu, så har jag närhet till tre varav Stockholm ligger längst bort och då tar det mindre än en timme med tåg. Och vintern på landet är inte så himla skoj heller. Kallt, skotta snö, men underbart himla vackert iof. Och vännerna, de finns ju här. Kanske är det ändå en lyx att vara glad över att man kan leva lantliv nästan närhelst man vill i alla fall?
Nåja, på fredag drar jag och babe upp igen. Myser hela helgen!
Annars har jag varit i skolan idag. Gick upp vid 6, outhärdligt trött, gick på min föreläsning och åkte hem och somnade så där skönt. Hade tänkt mej en timmes tupplur. Blev nästan tre. Fast då sov jag iof bara tre timmar inatt.
Det var det.
Tenta imorgon....
....och jag har varit så flitig så ni anar inte!! Jag har:
Inte??!
Nu förstår jag inte...
- Satt nytt tyg på våra högtalare
- Tvättat och hängt ett par maskiner
- Gått och handlat lite
- Bakat tre pizzor med vegatarisk bacon, banan och curry som jag ska frysa in. Skitpraktiskt!
Inte??!
Nu förstår jag inte...
Jaha, här sitter jag...
... och är så trött man bara kan bli. Kära D tyckte att det var en bra idé att ställa klockan på 5 i morse fast han sedan bestämde sej för att gå upp halv åtta. Ingen fara för honom. Han somnar om lätt som en plätt. Inte jag däremot. Jag blir klarvaken och lyckas somna om någon timme vid åtta ungefär. Men jag älskar det lilla livet ändå, det gör jag.
Idag blir det tentaplugg och så tänkte jag försöka mej på lite storkok också. Eller kok och kok. Tänkte göra en herrans massa hemgjord pizza och frysa in.
Idag blir det tentaplugg och så tänkte jag försöka mej på lite storkok också. Eller kok och kok. Tänkte göra en herrans massa hemgjord pizza och frysa in.
Ängslig
I hela mitt liv har jag gått omkring och varit ängslig. Ängslig för vad hon och hon och hon eller han skulle tycka, tänka om mej om jag gjorde si eller så.
Det är rätt tragiskt, hur länge jag burit på den ängslan utan att kunna släppa den. Man han hört allt: "Ingen bryr sej om vad du gör, alla är upptagna med sej själva, carpe diem..o.s.v" Ni vet...allt det där.
Men de orden betyder egentligen inte så mycket när man är mitt uppe i att just ängslas. Ängslas, oroa sej över allt.
Det tog lång tid. Alldeles för lång tid innan jag insåg (tänk om jag insett redan på högstadiet. Vilken lycka!) att alla inte alltid kommer att älska mej eller tycka att jag är fantastisk men att bra många fler kommer att göra det om jag visar vem jag är. Att jag är rätt rolig, tankfull, trevlig att vara med, snäll (som typ är det fulaste man kan vara).
Men när man bara blir en grå mus som stryker i hörnen kommer ingen ens att veta vem man är.
Det tog ett tag. Men nu för tiden, när fröken ängslig stryker kring hörnen, är det så himla mycket lättare att avfärda henne. Jag gör det jag vill, jag är den jag är och jag är bra dessutom!! (Och det är så himla mycket skönare att leva så)
Det är rätt tragiskt, hur länge jag burit på den ängslan utan att kunna släppa den. Man han hört allt: "Ingen bryr sej om vad du gör, alla är upptagna med sej själva, carpe diem..o.s.v" Ni vet...allt det där.
Men de orden betyder egentligen inte så mycket när man är mitt uppe i att just ängslas. Ängslas, oroa sej över allt.
Det tog lång tid. Alldeles för lång tid innan jag insåg (tänk om jag insett redan på högstadiet. Vilken lycka!) att alla inte alltid kommer att älska mej eller tycka att jag är fantastisk men att bra många fler kommer att göra det om jag visar vem jag är. Att jag är rätt rolig, tankfull, trevlig att vara med, snäll (som typ är det fulaste man kan vara).
Men när man bara blir en grå mus som stryker i hörnen kommer ingen ens att veta vem man är.
Det tog ett tag. Men nu för tiden, när fröken ängslig stryker kring hörnen, är det så himla mycket lättare att avfärda henne. Jag gör det jag vill, jag är den jag är och jag är bra dessutom!! (Och det är så himla mycket skönare att leva så)
Fredagsfin idag då...
...eller iaf så himla fin man kan bli efter magsjuka... uuuuh
(Jag vill aldrig, aldrig mera spy)
(Jag vill aldrig, aldrig mera spy)
Leggings - Ellos, Skjorta - HM, Skor - Nelly
Kruka - Tillhör mina tomatplantor
Äntligen!
Nu är jag på benen igen. Valborshelgen var jättemysig men sen drabbades D av elak magsjuka så vi blev kvar en dag till hos mamma. Trodde att jag klarat mej men på tisdagen började jag må mystiskt illa och sen bröt det ut. Kan säja att jag aldrig, aldrig mer kommer att äta vare sej tortellini eller dubbelnoguat. Jag som älskar dubbelnoguat (älskade).
Nu känner jag mej ok igen men lite medtagen. Men fy sjutton vad skönt det är att duscha, sminka sej och sätta på sej fina kläder efter en sån där sängliggarperiod!!
Nu känner jag mej ok igen men lite medtagen. Men fy sjutton vad skönt det är att duscha, sminka sej och sätta på sej fina kläder efter en sån där sängliggarperiod!!
