Utsidan finns inuti

Utekväll igår födde Söndagsångest idag fast det är lördag. Inte för att jag har gjort bort mej eller så, det bara blir så ändå för mej (eller kanske för alla som dragit i sej en flarra vin dan före..och några öl). I vilket fall har det inte blivit så mycket gjort idag. Ätit strips, myst med älskling, kollat film och surfat. Fast såna dagar måste få finnas de med har jag lärt mej. Det är bra för själen att må lite dåligt och fundera lite.  Just nu sitter jag och sysselsätter mej med min hemliga, skamliga last..haha. Jag lyssnar på 80-tals powerballader med pudelfriserade män. Det finns en speciell plats i mitt hjärta för dem. Så här! Jag bjuder, håll till godo:

Eller ja... jag har faktiskt varit vaken sen 10 iallafall. Hade en väldigt trevlig kväll igår med fina vänner och darling D. Jag älskar verkligen att gå ut med D. Förstår men inte riktigt på par som bråkar sej igenom hela kvällar. Det är skumt.. Han är så bra D, söt, trevlig och fin mot mina vänner.

Lite musik kanske?

Dagen bjuder på shopping med älsklingen D, fika med darlingen A och pyssel med finaste S. Inte illa. Inte illa alls :-)

Jag måste göra något med mitt hår. Jag har världens, då menar jag världens längsta utväxt. Ser inte klokt ut. Samtidigt vet jag inte om jag vågar slinga det igen. Känns som att det är lite för "lesset" för det. Vore illa om det trillade av. Fast vem vet, jag kanske är skitsnygg utan hår?

Som vanligt vill jag helst av allt se ut som den här snyggaste donnan i håret:

Hos Nelly fanns massor med nytt och fint från Ida Sjöstedt .
Känner att jag nog ska belöna mej med en av klänningarna när jag fixat en grej!
(Tröjan med liksom spetsvingar var väl underbar?)

Jag läser Englas blogg varje dag nästan. Det är en av de bloggar jag följer och har gjort sedan början. Inte för att vi är speciellt lika eller har samma mål i livet. Men ändå, jag gillar att följa hennes liv. Jag tycker att hon verkar vara en vänlig, fin, smart tjej som är nöjd med livet med sin dotter och sin R. Ytterst oförargligt. Ändå är hon favorit för folks påhopp. Oftast blir jag så trött när jag läser sånt men jag kan ju inte sätta mej och skriva ett långt inlägg varje gång någon skriver något urbota dumt till henne. Det har varit allt möjligt: För slampigt klädd (hålig tajts) för att vara mamma (hallå 2000-talet och kvinnlig frigörelse!?), en baddräkt sommras som väckte stor uppståndelse, de stackars katterna hon älskar för mycket,  henne kärlek till fruktsallad, till och med påhopp på hennes barn (Hur lågt får man egentligen gå?)

Och nu så köper hon sej en väska som hon länge vela ha och har råd med. Nejmen, nej! Gud, det skulle hon inte ha gjort! Mej veterligen så behöver man inte ha certifikat som visar hur många fester man går på för att få köpa kuvertväska. Men tydligen! Jag måste vara sjukt oinformerad! (Jag undrar vilka det är som inte får gå på fester jag). Det roligaste var kommentaren från någon som tyckte att väskan var en inskränkning på föräldrapenningen och om Engla inte köpt den skulle hon ha kunnat vara hemma längre med Jolie. I förlängningen menade personen att hon valde väska framför tid med sitt barn. Herre jösses! Har hon inte visat hur mycket hon älskar det barnet? Eh, jag tror hon har råd ändå.

Ja, ja, nog om det! Kanske är det inte just fenomenet Engla och några av hennes elaka läsare som upprör mej. Det är mer hur små, fega människor så gärna tar ut sin frustration på de som verkar snälla. Ha lite stake för f*n och gå på den du egentligen tycker illa om!

Kom finaste, älskade älsklings D hem med godis och massa kärlek. Då kändes det lite bättre.
Bästaste bästa!

Idag är jag riktigt, riktigt ledsen. Vet inte varför. Jag känner mej bara så ful, så fel. Det känns som att alla hatar mej fast jag vet att det inte är så. Det är sällan jag får såna här dippar av självförakt nu för tiden, men när det händer så är det så hemskt. Jag saknar min pappa, jag vill att något ska vara lätt någon gång, jag vill känna mej bäst någon gång. Fan, fan, fan, fan.

Jaha, det här ser ju ut som en emo-tonårings memoarer. Inte något man ska skriva när man är 29 år och stor.

Men jag vet, det går över.

Annars? Helgen bjöd på mysig fest iallafall. Det var bra!