Jag vill att vi tar en paus....
....Det är inte du, det är jag. Jag älskar dej men jag känner att jag måste utforska mej själv lite. Och så har jag träffat en annan. En ny nästan helt oskriven blogg som jag måste lära känna ordentligt så här i början.
Nej, skämt å sido. Det blir nog en liten paus här. Det är jobbigt att ha två bloggar. Det är jobbigt att veta vad man ska skriva var. Men jag överger inte den här bloggen helt. Den här bloggen kan jag vara mej själv i. Hur man ska bete sej i en företagsblogg har jag inte riktigt kunna räkna ut ännu. Men det blir nog där lite som här. Lite om allt. Men fokus på den ett tag alltså. Ni hittar mej här!
Att vända upp halsen lite
De senaste dagarna har blivit mycket Plagg by Charlotta. Och jag är jätteglad för det. Jag är skitglad att jag vågar, tror t.om. att det kommer att gå bra. Det är en känsla jag har. Men.. jag kan inte låta bli att känna mej lite, lite blottad. Som att jag har vänt upp halsen och strupen. Står helt sårbar. Alla gillar ju uppmärksamhet, jag med, men jag blir ändå lite rädd. Att vara i centrum är egentligen inte mitt naturliga element. Nu har jag ju sagt:" -Jag kan det här! Jag är bra på det här!". Och det är jag ju, det vet jag! Men ändå. Lite sårbar känner jag mej. Och duktiga flickan drar mej i håret och säjer att det måste vara bäst. Bättre än bäst. Och hon har sjuka krav den flickan.
Tur då att det roliga, spännande och pirriga uppväger kniven-mot-strupen-känslan. Det ska bli så himla roligt! Och jag är så glad att jag har möjlighet att göra det här. Följa en dröm. Och den lite blyga, lite rädda flickan som bor djupt där inne hon ska också få må bra!
Två bloggar...
...är lite extra mycket att sköta om. Just nu pillar jag mycket med Plagg by Charlotta-bloggen men tanken är att det mesta relaterat till yta hamnar där. Här fortsätter mina tankar och funderingar att frodas (hoppas jag).
Vad jag pysslar med!
Har sagt ett tag nu att jag jobbar hemifrån men inte med vad. Nu ska ni få veta! Det börjar dra ihop sej. Om cirka en månad planerar jag att vara igång. Yey! (Kommer med exakt datum senare). Tills dess kan ni kika in på min "företagsblogg". Kom också gärna med feedback om layout och liknande!
Hm..outfit och varför jag inte gör dem
Jag tycker ju att det är skitkul att kolla andras outfits men har nästan aldrig några uppe själv. Anledning 1: Min kamera är så kass att minsta darr på manschetten gör bilden helt suddig. När jag vill ta bilder brukar jag sno Daniels istället (den här är dock sönderredigerad också). Anledning 2: Jag ser mest ut så här tråkigt om dagarna då jag jobbar hemifrån. Den här lägger jag mest upp för att jag ville testa att göra en gif-animation. Denna har jag skapat, inte i photoshop utan i ett onlineprogram. Gifninja tror jag det hette. Hoppas att det är ett bra onlineprogram. Tänk om bilden byts ut mot värsta porren efter halva tiden och ni bara: Vad menar hon? Outf***a? Förlåt. Jag är trött.
Update:
Förresten! Om jag står här på bloggen och flaxar så här hela tiden kommer jag att bli skitsmal. Flax, flax. I alla fall mitt virituella jag..hmf..
Förresten! Om jag står här på bloggen och flaxar så här hela tiden kommer jag att bli skitsmal. Flax, flax. I alla fall mitt virituella jag..hmf..
Dagens dubbelmoral
Det här tyckte jag var lustigt: Ni vet aftonbladets vi gillar olika kampanj? Den med handen! Ni vet, som man satte på sin facebookpresentation när SD kom in i riksdagen. Den har under pride bytt utseende och smyckats med regnbågsflaggan. Vet ni vad som hände då? Då blev folk UPPRÖRDA på facebook och undrade om kampanjen ändrat inriktning. För så olika gillade man tydligen inte. Det var tydligen pinsamt att skylta med regnbågsflaggan. Då kan ju folk tro att man är ....eh...BÖG!! Shit, vad hemskt! Ibland..jag bara.... folk.... är dumma i huvudet!
Jag gillar i alla fall alla olika.
skönt
Idag vaknade jag upp och kände mej helt okej. Lite täppt och lite hostig men inte farligt. Nu ska handsprit bli min bästa vän (bara jag hittar den). Har varken tid, lust eller ork att bli mer sjuk. Det var mest det.
Bitter
Idag är jag bitter som f*n! Hela två dagar fick jag vara frisk sedan förra förkylningssvängen innan nästa sommarförkylning tog plats med full kraft. Sitter här i värmen och bara nyser och nyser. Jag vill ju bada och åka på utflykt. Jag vet att det är lyx att bara ha en förkylning att gnälla över i den här hemska världen. Fast i alla fall, i min lilla privata värld, är det rätt jobbigt.
Nåväl, två bra saker idag:
- Loppisrunda med Daniel
- Att carmex finns så att jag kan smörja in min sargade näsa.
Ynklig
Förutom att jag var lite bakis i morse när jag vaknade så var jag också superduperförkyld. Idag är en dag för utflykt och bad. Jag spenderar den dock på soffan med hela huvet fyllt med snor, ihärdigt snytande, så att min näsa nu intagit en hallonröd nyans. Men det ska ju vara helt rätt nyans i sommar har jag hört. Alltid något.
Igår
Igår var min finaste Agneta hemma hos mej och vi hade det så himla mysigt och kul som bara vi kan ha. Jag är så himla tacksam över att ha henne i mitt liv. Min fina, kloka, smarta, söta vän. Egentligen är vi rätt olika fast ändå inte. Agneta är supersmart, framgångsrik chef och jag är mer en virrig konstnärssjäl. Men vi klickar så himla bra.
En liten missräkning i protokollet blev det dock. Nu ska jag berätta något viktigt för er! Lyssna noga! Ekvationen: En skål yoghurt till frukost samt en knapp näve tortillachips på hela dagen + tjejmyskväll med massor av vin = gravt illamående.
Jag är så dum. Ibland glömmer jag bara att äta. Oftast är jag superhungrig på bestämda tider men ibland när jag har annat att göra glömmer jag bara bort. Nästa gång ska jag kolhydratladda minsann! Och förlåt fina A för att jag blev lite trött mot slutet av kvällen..hm..
Finaste vännen!
Gott på min balkong: Hommus, tomatsalsa, tortilachips, morotsstavar, rosé och ...snus..
Godmorgon!
Eller god förmiddag kanske? Väcktes av ett sms från lillebror i morse: "Snälla, ring mej!". Trodde det hänt något men det lilla livet hade tydligen bara tråkigt. Man vet liksom aldrig. Sist han ringde så hade han kört en kökskniv genom tummen så jag har rätt att vara nojjig.
Nu frågar Daniel om jag bloggar om hans morgonhumör. Hade inte tänkt det men när han ändå tar upp det: Daniel är den mest fantastiska människan, snäll, omtänksam, vacker och gullig i största allmänhet.. Men precis när han vaknar är det lite som att vara tillsammans med....eh... typ... Hitler! Fast han är förlåten. Han är rätt söt när han vaknar med rynkad panna och tror att hela världen är emot honom.
Annars så, min älskade Atomflicka kommer hem till mej ikväll. Då ska vi slurpa rosé och ta igen massor med viktigt prat. Min fina, fina. Kan nästan känna fysisk längtan efter den människan ibland. Nääeeej!! Inte fysisk så!! Herregud, vad är ni för människor? ;-)
Det var väl det hela. Ha en fin dag!
Ibland..
...så loggar jag bara in på bloggen utan minsta aning om vad jag ska skriva.....
I Lördags...
....tog vi tåget till Stockholm...
...för att lyssna på Emma som spelade på Lasse i Parken..
Jag njöt av bra musik och gott vin!
Daniel lyssnade koncentrerat
Emma var så här glad (och söt) efter lyckad spelning.
Sen gick vi vidare till annan lokal och blev ännu gladare!
Norge och resten av världen
Jag får ont i magen och gråter när jag tänker på vad som hände i Norge. Tänker på de som inte får hem sina älskade. Älskade människor som bara skulle åka på ett trevligt läger eller gå till jobbet. Hur farligt låter det på en skala? Det visade sej vara livsfarligt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur olika vi reagerar. För det gör vi. Samtidigt i Afrika mister små barn livet en efter en. Tynar bort och svälter. Flera i timmen. En enorm hungerkatastrof hotar (eller är redan där) men ingen håller en tyst minut för dem. En vän skrev på facebook: Vi måste börja se hela världen! Jag kan hålla med om det. Det måste vi!
Jag fattar ju på samma gång att det är naturligt att reagera starkt när något händer så nära. Det går inte och jämföra tragedi. Det är lika jävligt för vem än det drabbar. Jag hoppas bara att människor inte glömmer kvinnan som sitter i Afrika och håller sitt lilla barn som sakta tynar bort i famnen utan att kunna göra något.
Hej Onsdag!
Den här förkylningen jag dras med vill inte riktigt ge med sej. Drygt. Fattar inte var den kommer ifrån heller? Har inte träffat en endaste förkyld människa. Men det är klart, jag har ju varit ute och rört mej en hel del, åkt tåg och så.
Annars då? Annars försöker jag lära mej att inte göra upp långa listor över allt jag behöver göra i huvudet. Det är ju så enormt stressande. ALLT blir ett måste! Det börjar redan på morgonen. I min hjärna ser det ut ungefär så här då: Nu ska jag gå upp, sen ska jag äta frukost (vad ska jag äta för frukost), sen måste jag ju tömma kattlådorna och dammsuga och jajustja: Duscha. Sen vore det ju himla bra om jag tvättade, fixade den där grejen och bla, bla, bla.
Det blir som en lång kravlista av simpla saker som man gör av bara farten annars. Dessutom är det som om jag skulle vara under någon slags tidspress. Att det liksom är duktigare att ha allt gjort så tidigt som möjligt. Skumt är det och jag fattar inte var det kommer ifrån?
Nån som vet hur det funkar, det där med mindfullness??
Nån som vet hur det funkar, det där med mindfullness??
