Utsidan finns inuti

Idag känns det lite bättre även om jag fortfarande gråter nu och då. Det känns så tomt!! Och då vill jag poängtera att jag har ett rätt redigt antal katter. Men Puffs klafsiga, lite speciella gångstil fattas något fruktansvärt. Det är så tyst! Det verkar som de andra katterna känner av det också. De var så ovanligt lugnt igår. Jag önskar nästan att de kunde raca runt lite mer och kanske t.om. klättra i gardinerna...(då är det illa).

Jag ängnade stora delar av gårdagen att gå igenom skivor med gamla bilder för att hitta kort på Puff för att jag vet att det ska finnas någonstans. Vill ha en bild och rama in. Jag har en tavelvägg ovanför soffan som allt mer börjar se ut som någon slags sorgevägg. Där hänger Pappa, Mormor, Daniels hund Rocky och snart Puffen. (Men jag blir glad av att kika på dem).

Vad jag däremot hittade var massor med andra gamla bilder som brought back memories! Här är några!

Nykära skitungar!

Min älskade Sumo som heller inte finns i livet längre.

Agnes som Bebis. Han låg alltid på min axel när jag surfade. Han skulle säkert vilja göra det än..

På väg till brölopp

Min bästa utsikt (från föräldrahemmets veranda)