Utsidan finns inuti

Försöker hålla nere på kolhydratintaget. Funkar fint för mej. Mår bra och känner mej alltid mätt (fast det var ett elände i början). Det enda jag kan sakna är något krispigt. All kolhydratfattig kost är liksom rätt ..mjuk. Den som här föreslår morötter kommer jag personligen att söka upp och sätta en snigel på ögat på! (Just warning)

...gör jag en snabbvisit till Dalarna och hämtar upp min mamma. Sen ska hon vara här tills på tisdag och vi ska ha det jätte, jättemysigt!

Amanda Schulman skriver om telefonskräck. Hennes går ut på att hon inte vågar svara när någon ringer. Min telefonskräck ser ut så här: Jag måste, måste, måste svara! För det kan ju vara något allvarligt som hänt och om jag inte svarar så är jag livrädd för att det SKA ha varit något allvarligt och om jag bara svarat...då hade allt löst sej, men nu när jag inte svarar har någon typ ....Dött!!  Det spelar ingen roll om jag känner igen nummret och ser att det är 3 som vill sälja ett nytt abbonemang. Måste ändå svara!

.... att åla sej i ett par favoritjeans man inte kunnat ha på två år och kunna knäppa knappen.

Jobbar det någon human människa på migrationsverket och skryter inte Sverige med att följa FN:s barnkonvention? Är det då rimligt att utvisa en tre-åring? En TREÅRING!! samt skilja henne från sin pappa? Fint att det är det vi sysslar med här i fina Sverige. Splittra familjer och dessutom skicka dem mot en oviss framtid.

Jag har ju en grej för strumpor. Strumplådan måste vara fylld med hela, rena, matchande strumpor annars mår jag lite dåligt. Man ska alltid vara hel och ren om fötterna för då fryser man mindre! Det predikade min mormor.

Vad det frusna ansiktet i videobloggen blir hemskt. Försökte ju lägga till med snyggminen och allt!

Idag har jag varit hos tandläkaren. Det är grymt psykiskt påfrestande för mej. Inte för att jag har tandläkarskräck på det viset, jag är inte rädd att det ska göra ont. Jag är mer rädd för att bli dömd eftersom jag har så sköra tänder. Mina tänder krakelerar helt enkelt, går sönder och faller bort vilket resulterat i några gluggar i överkäken och några alldeles trasiga tänder. Det handlar alltså inte om dåligt skötta tänder och massor med karies. De går bara sönder och då fäster ju såklart de små tandtrollen i de skrovliga ytorna och så blir det hål också.

Nä, jag har inte ändrat läggning och kastat ut Daniel. Däremot ska vi låta en ny kvinna flytta in i lägenheten. Min nya, fina skräddarbyst!

Eller hur sjutton böjer man poncho egentligen? I alla fall hittade jag de här jättefina hos Gina Tricot. Tunna och härliga. Ser mej själv i sommar i ljusblå jeans, converse och en sån här poncho!

Jag trivs just nu. Idag har vi gått långpromenad, handlat, kommit hem, duschat och krupit i myskläderna. Just nu sitter jag i soffan och gör inget speciellt, förutom att blogga då. Daniel gör heller inget speciellt men jag gillar när vi gör inget speciellt tillsammans. Försöker träna på det där med att bara vara. Det är svårt. Min rastlösa själ rycker och sliter i mej. Men just idag är det bara skönt.

Och så en note to self: Måste komma ihåg att ta med kameran, ta bilder oftare. Bloggen ser ju så tom ut annars.

Jaha, nu har jag läst hos Clara igen. Hon säjer himla mycket bra saker den kvinnan. (Och ibland saker som jag håller mindre med om). Nu handlar det om jämställdhet och att människor tydligen ifrågasätter henne för att hon har tid att göra egna saker för sej själv när hon precis fått barn. Och jag kan inte låta bli att tända på alla cylindrar. Vad f*n är det med folk? Varför förflyttas så många tillbaka till 20-talet när det gäller barn och könsroller? Det är bara mamma, mamma, mamma. Att barn har en pappa också verkar inte vara speciellt aktuellt. Sällan man hör någon yttra sej negativt om att pappan fortsätter med sina intressen. Varför måste kvinnan uppoffra hela sej själv då barn kommer med i bilden? Jag blir så himla upprörd att jag inte vet var jag ska ta vägen? Hur lever folk? Klart att det är mamman som ammar och så (om man inte ger flaska) men sen kan ju pappa göra precis allt som mamma kan.

Kolla hur jag svänger mej med cool jargong! Down with the kids vettni!

Uppfinningsrik rubrik va? Fast nu blev jag osäker... Det är väl torsdag idag? Ja, det var det! (Kollade almanackan).

Jag vet egentligen inte om jag har så mycket att berätta idag. Tämligen vanlig dag. Vaknade, kramade på Daniel och väckte honom, kokade mej lite kaffe och såg gårdagens big-brother (nej, jag tänker inte skämmas) och Stylisterna. Sen gav mej ut på min promenad. Solen sken och jag blev glad i magen. Sen kom jag hem, åt lunch, surfade lite, slängde in en tvätt, dammsög, torkade golven och nu sitter jag här i soffan. Men..hm.. börjar det här bli misstänkt lik en hemmafrutillvaro? Ups.

Nu så, nu har jag rensat tvättkorgen (det där med tvätt är nåt jag ägnar rätt mycket tankeverksamhet.) Jag vet inte jag, andra gör garderobsrensningar men jag rensar tvättkorgen.

Är det bara jag som har plagg som alltid ligger i den?

Tänkte sy lite. Hittade lite inspiration på Monki. En kjol med lite högre midja och en byxdress. Fast nu blev jag plötsligt lite osäker. Det kanske hade varit himla snyggt med blommiga shorts med hög midja istället? Jag har ett lite ljusare tyg med skära blommor som jag tänkte använda. Byxdressen blir antingen rostfärgad eller cremevit. Vi får se. Ska dock komma till skott först också. Lovar att visa om/när jag är klar!

Jag har en helig stund på dagen. Det är när jag sminkar mej. Jag sminkar mej nästan alltid, även om jag vet att jag inte kommer att träffa en kotte under dagen. Det är inte så att jag tycker att jag är speciellt ful utan smink eller absolut inte kan tänka mej att visa mej utan. Det är bara det att det är så skön avkoppling när jag sitter i soffan med alla färger, penslar och mascaror. Det är en liten paus från allt. En paus där jag är fri från de stora besluten och kan ägna all tankeverksamhet åt om det ska bli rött eller rosa läppstift.

Gick upp som vanligt vid åtta, surfade lite, drack kaffe och kände att jag var väldans trött p.g.a uppvaknande vid tre inatt. Bestämde mej för att power-nappa i soffan sisådär en tjugo minuter. Brukar funka fint. Nästa gång jag tittade upp var klockan 12. Sånt där gör mej lite snopen faktiskt. Förstör min planering för dagen. Känner mej lurad och lite förorättad.



Nähä, nu ska jag fundera lite över var man möjligen kan få tag på en slagborr. Vi bor i ett hus av solid betong och därför behöver man kraftfulla saker om man ska hänga upp hyllor och sånt.

Jag inreder helst med second-hand prylar eller saker jag plockar hem från morfars hus. Vill att det ska vara personligt och gärna lite kitsch. Men en del fina, nya grejor hittar man på the internött också. Surfade runt lite igår och hittade det här:

Startade även denna dag med frukost och en lång promenad i vårsolen. Det är helt sjukt vad lite sol kan göra! Jag formligen studsade fram på den bara asfalten. Lät tankarna gå i kringelikrokar om allt möjligt, både ytligt och djupt.

Måste ha varit trött idag. Sov rakt av till elva. Skönt. Ute lyser solen och det droppar från taken. Jag och babe ska ge oss ut på en långpromenad tänkte vi.

.....är en liten bästis och en kram.

Fick lite beställt smink i brevlådan idag! Dels läppstift från StylebyTyra och dels från ELF. Men det jag tänkte demonstrera nu är mitt nya läppstift som kommer härifrån. Vet inte hur länge jag letat efter den här röd/orangea, nästan självysande nyansen.

Idag var första dagen efter den här sjukdomsperioden jag vaknade upp och kände mej riktigt pigg och glad. Härligt! Typiskt bara att det ska vara någon form av snöstorm ute. Vem har beställt den? Va? Vem du än är: Det var väl jäkligt onödigt?!

Min skogarderob är överbefolkad och ändå tycks det alltid som om det finns plats för ett par till. Men dessa kostade bara 30:- på röda korset och var så fina i rött med kedjor på hälarna. Ni förstår va?

Jag har liksom kört fast. I soffan. Hatar när det blir så här. Jag vill gå ut och ta en rask promenad men jag kommer mej liksom inte för. Istället har jag torkat golvet och börjat sortera våra böcker. Ibland förstår jag inte hur jag funkar?



Det är dessutom så att jag ska börja jobba på en egen grej (samt helst skriva lite uppsats..hm) men om ni visste hur svårt det är att motivera sej själv utan andra människor runt omkring sej! Men nu så, här kan jag inte ligga resten av livet.

Någon som har tips på själv-pepp?

Här sitter jag och ja.. vad gör jag? Funderar på rätt triviala saker så som om det inte är helt nödvändigt för mej att skaffa någon typ av grön annorak/armyjacka? Jo, tror bestämt det.

Hela dagen har jag försökt att skriva ett blogg-inlägg. Jag har loggat in och stirrat på skärmen. Här skulle man ju kunna tro att det är något speciellt jag har velat förmedla, som liksom har varit svårt,  men nej, det är bara lite vanlig hederlig bloggtorka. Det är bara det att det blivit som en fix idé för mej att hålla bloggen levande. Inte låta den stå oskriven i månader i sträck.

Jag tror att det har med min vilja men ganska stora oförmåga att fullfölja saker att göra och min vilja att ändra på det. Jag lägger allt för ofta ned. Och nu ska jag inte lägga ned! Även om det handlar om en liten, inte speciellt läst blogg. På något vis blir det som ett sätt för mej att visa att jag faktistkt kan bli klar med något. Ja, och då väljer smarthuvudet att bli klar med en blogg, ungefär en av de saker i världen man aldrig blir klar med. Nej, så är det ju inte, att det är bara bloggen men det är allt en liten del i det hela.

Härmed ska jag bli en organiserad punktlig och duktig person som skriver sina blogginlägg och äter gröt till frukost...typ. Ha, ha.. kommer aldrig att hända! Men lite så där lagom skulle väl vara fint?

Ni vet de där klipp och klistra statusmeddelandena på Facebook? De där: Jag har världens bästa mamma, pappa, syskon, morfar, hund, gris eller fan och hans moster. De stör jag mej på så in i norden!! Alltid med en uppmaning: "Kopiera det här till din status om du också har världens bästa mamma" och så gör man inte det och så känner man sej lite som en elak människa.

Som vanligt när det känns lite trist och när jag behöver inspiration tar jag min tillflykt till lookbook. Dessutom känner jag att jag måste väga upp min för tillfället väldigt oglamouriga tillvaro med lite faaaaashion!

Det är ett jäkla gnäll på den här bloggen just nu. Men det är så himla uschligt att känna sej helt orkeslös, fast det känns ändå lite bättre idag. Lägenheten ser rent hälsovådlig ut (Eller nu kanske jag tog i) men dammtussar, odiskad disk och en ansenlig mängd kattsand på golven (alla som har katt vet hur det blir utan dammsugning ett par dagar).

Nu vill jag inte vara sjuk mer! Jag har ju massa projekt att fixa med och i ärlighetens namn några dammråttor jag borde ta itu med. Men jag har i alla fall hasat mej upp ur soffan, lagat mat, duschat och t.o.m lagt lite färg på min glåmiga hy. Sen har jag även:

Ja, det är alltså en sån jag blir när jag blir sjuk. Kräver uppmärksamhet, ompyssel och lite allmän ömkan. Kanske pressar jag fram några tårar också. Jag hör liksom mej själv utifrån men kan ändå inte sluta pipa:" -Jag mår så då-å-ååligt" med darrig röst. Tur att jag har världens finaste som tar hand om mej med jämnmod, finner min ömkan lagom lustig och tycker att jag är söt ändå (säjer han i alla fall).

Blev lite sugen på att köpa fjädrar och trixa ihop lite örhängen. Surfade in på Pandurohobby och hittade en hel del. Men så slogs den gigantiska djurvännen i mej av tanken: Vad kommer alla fjädrar ifrån för stackars fjäderfän och hur mådde de innan de blev av med sina kläder? Så det blev inga fjädrar.

Jag skulle verkligen inte! Skulle bara kolla lite på premiären, sådär casual-kolla. Jo tjena! Nu är jag fast. Har t.o.m en ny morgonrutin: När Daniel går till jobbet går jag upp med min dator, lägger mej i soffan och tittar på gårdagens Big-Brother avsnitt. Det är bara att inse: Jag och skit-TV är en match made in heaven.

Självömkan vet inga gränser just nu. Och så tänker jag på Japan och skäms. Usch. Men lite synd om mej själv tycker jag ändå. Har blivit förkyld också. Frös som sjutton inatt varpå jag väckte Daniel och uppmanade honom att hålla om mej. Mm... sa han och somnade om utan att röra en fena. Hmf.. Sen låg jag fastklamrad vid honom hela natten som en skeppsbruten vid en planka. Nu har jag bäddat ned mej i soffan med datorn och en katt på magen och planerar att inte flytta mej många millimeter idag.

Jag ska bara meddela att det inte är lätt att vara Lotta idag. Inte lätt alls! Pms-monstret har slagit sina käftar runt mej med full kraft. Det brukar vara olika det där. Ibland, eller oftast är det rätt milt även om jag blir lite tjurig men den här gången. Herrejösses! Jag har gråtit för att jag såg en gris på TV. Det hände inget hemskt med grisen. Men jag grät iallafall. Grät för att jag tycker det är så fina djur och för att så många människor äter bacon och för att så många små griseknoar får sätta livet till då. Ja, ni hör ju! Det är inte lätt. Inte lätt alls.

Köpte Klippoteket styling dust med torrschampooeffekt på ICA Maxi för 39:-. Är beroende av torrschampoo sen jag fick mitt korta hår. Dels för att jag inte orkar tvätta varje dag och dels för att jag gillar när det är volymigt och "busigt". Hade inga större förhoppningar på produkten men var desperat och hittade inget annat men det visade sej funka riktigt bra! Bättre än andra märken för över hundralappen som jag haft tidigare (Lee Stafford, Disp och Björn Axén). Tyckte att håret höll formen längre, kändes rent och inte fick den vanliga sockervaddskänslan som det lätt får av både torrschampo och volympuder. Doften är god, äppelaktigt men kanske en aning stark. Men kort sagt: Himla prisvärt!

Fast jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Så himla trött idag. Kan det vara vädret? Min pappa sa alltid att det var vädret. Hm..jag gjorde mina naglar idag. Satt fast tippar. Själv. Blev inte så bra den här gången och dessutom kan jag knappt skriva på tangenterna. Och då är mina naglar bara lite, lite över fingertoppen. Fattar inte hur såna med überlånga naglar beter sej. Men de brukar säja att det är en fråga om övning när man frågar.

Jag har inte upplöst i atomer och försvunnit i ett moln från jordens yta. Har bara varit i Dalarna och firat lillebrors födelsedag för att sedan bli förkyld. (Och mycket bloggning blir det aldrig där för att inte säja ingen).

Igår när jag gick på stan fick jag de första vårkänslorna. Det var varken speciellt varmt eller speciellt fint väder men asfalten var bar och luften var så där....vårig.