Like them young

Hört på PRO:s loppis idag!
Två damer, ca 70- 80 år pratar om allsång på Skansen:


Dam 1: Såg du på allsången?
Dam 2: Oo ja!
Dam 1: Men jag gillar inte den där nya.. Måns heter han va?
Dam 2: Men...han som är så jädra snygg och mysig!
Dam 1: Näe.. jag vet inte jag...
Dam 2: Och så var det ju han den där andra som jag gillar så mycket som är så himla snygg! Vad heter han..?
Dam 1: Tommy Körberg?!
Dam 2: Näääej! Danny!! Så snygg är han!


Och jag som trodde att smaken ändrade sej med åldern. Att man någonstans vid 60 skulle börja gilla gråa tinningar, rund mage och rynkiga kinder men det ser mörkt ut på den fronten. Får väl skaffa mej en toyboy på ålderns höst!

Själv är man genomärlig.....not

En sak jag har funderat över ett tag nu är det här med falska människor. Överallt hör man, läser, ser människor som med ett enormt förakt säjer att det de hatar mest är falska människor.

Falsk är det fulaste man kan vara. Men jag funderar då: Vad sjutton är en falsk människa? Är det en sån som säjer att din tröja är fin för att göra dej glad fast personen i fråga tycker att den är skitful eller är det en sån som ligger med din pojkvän bakom din rygg och går och fikar med dej nästa dag? Jag bara undrar? Vad är falskt? Det här förvirrar mej.

Är inte alla falska lite till mans? Och betyder det att om man säjer att man hatar falska människor så är man genomärlig själv? Alltid när jag hör det där om falskhet så tänker jag mej en grupp människor som smyger omkring och ser ut ungefär som Ville Vessla i Ture Sventon. Hela deras liv går liksom ut på att gå omkring och vara falska. De vaknar och tänker: Jaha, vad ska jag hitta på för falskt idag? Nej, jag tycker inte att det håller! Alla är väl falska ibland, oärliga. Att säja att man hatar falska människor är väl lite som att sätta sej själv på en ärlighetspidestal?

Förresten, finns det något mer obehagligt än genomärliga människor. De som går fram som ångvältar med sin ärlighet och lämnar sårade, ledsna människor bakom sej. Allt med motivationen: "-Jag är bara ärlig!" Och ärligt är fint. Då kan ingen komma och säja att man är en dålig människa.


Jag hatar ärliga människor!

Det svåra valet

Ska åka på badutflykt, hittar inte min bästa bikini. Faktum är att det enda som jag hittar är en ytte-pytteliiiiten trekantsbikini som jag fått med någon tidning. "One size fits all" - my ass! Och det är precis det som är problemet. Mitt ass, för att uttrycka det plump. Det blir liksom ett svårt val det där: Vill jag täcka rumpan och visa andra privata delar eller vill jag låta de privata delarna förbli just privata och visa halva rumpan? Tror det blir det senare alternativet Och så hoppas vi att det inte är någon annan på badplatsen... Stor chans när termometern tangerar 30 grader..

telefonens ohyra

Har jag sagt hur mycket jag hatar telefonförsäljare? I vilket fall: Jag hatar, hatar, hatar telefonförsäljare med stor passion. Eller det där kanske blev lite fel. Naturligtvis hatar jag inte personen som ringer upp i sig utan det förbannade, jobbig, dryga, urdumma sättet att sälja saker på.

Dessutom har jag ett litet problem. Jag måste ju alltid svara i telefonen. Får svår ångest om jag låter bli. Det härör nog ifrån när min pappa var jättesjuk och sjukhuset kunder ringa när som helst och då var det nästan alltid dåliga nyheter. Därför hatar jag de som ringer från anonymt nummer extra mycket. Får en stor klump i magen fast jag intellektuellt vet att det inte är någon fara. Så när jag är en av hundratals på samtalslistan som säljaren svischar förbi i sitt försök att sälja ett och annat så sitter jag kvar med en obehaglig känsla i magen långt efter samtalet.


Mitt hem är min borg och där vill jag vara ifred från diverse försäljning. Telefonabbonemangsförsäljare på stan kan man i alla fall gå i en stor båge runt.
(Ja, jag vet att det finns NIX och jag ska ta tag i det.)

Skönt

Jag överlevde hos tandläkaren igår. Skönt att ha det gjort. Nu är inte nästa tid förräns i september så med andra ord kan jag andas ut och ta sommar på riktigt. Sitter på balkongen med datorn i knät och funderar på vad jag ska hitta på idag. Finns ju en hel del innegrejer som skulle behöva göras men det känns inte direkt så där jättelockande.. Måste verkligen laga min cykel också. För om den var hel skulle jag kunna cykla till badplatsen och ta ett dopp. Hade varit skönt.

Inspirerande!

Stil är verkligen INTE pengar! (Fin blogg med nästan enbart second-handfynd) Sånt gillar vi!

Midsommar och tandläkarskräck

Är precis hemkommen från Dalarna och en fin (men regnig) midsommarhelg. Har umgåtts med familjen och också hunnit med en del fest. Finfint. Allt utan att ha tagit en enda bild dock. Jag är så tråkig.
Idag ska jag till tandläkaren och kan inte riktigt fokusera på något annat. Någon slags tandläkarskräck har infunnit sej. Min tandläkare är jättebra men skräcken tror jag beror på att han är så himla glad i bedövning. Jag hatar, hatar, hatar att ta sprutor i munnen. Har rotfyllt tänder förut utan minsta bedövning. Hellre smärtan än de där sticken och den förlamade, äckliga känslan efteråt. Försöker förklara att det inte behövs bedövning eller iallafall inte så mycket men allt han gör då är att glatt förkunna att "Men då gör det ju ont!" samtidigt som han snabbt som en vessla kör in en spruta i munnen  på mej. Hua. Så nu sitter jag här och har lite ont i magen.

Tack för den!

Facebook reklamen brukar ju på något rätt läskigt sätt vara anpassad efter ens person. Nu vet jag dock inte hur de tänk för i min reklamruta finns reklam för Liberoblöjor och "Du som har bmi +35". Tack, men nej tack. Jag har INTE en unge undangömd i någon garderob någonstans och jag kommer fortfarande i favvojeansen. Pft..

Hemma igen

Åh, så skönt att vara hemma igen! Har varit en tur till Gävle igen för att städa källare och piffa det sista inför visningen av morfars hus. Vad jag lärt mej av detta? Såna här projekt drar alltid ut på tiden! Jag och Mattias skulle ju åka EN gång för att fixa men har nu varit där fyra i olika konstellationer. Men nu så, nu är det klart! Fast det blir nog några resor till dit i sommar för att riktigt suga ut det sista innan försäljningen. Kommer att kännas konstigt att inte huset finns där för oss längre. Världens mest spännande hus när man var liten! Sent 1800-tal är det, med massor med skatter och skrymslen för ett litet barn att leka i. Det har alltid varit med tredje hem och jag har alltid kännt mej totalt trygg där.

Att det nog sliter på en mer än man tror, såna här avsked kombinerat med hårt slit, upptäckte jag på vägen hem. Jag åkte över Stockholm. När tåget blev stående på Arlanda station som ju är under mark fick jag världens panikattack. Allt flimrade, jag tappade känslan av här och nu och det kändes så tungt att andas. Min mobil var också urladdad så jag kunde inte ringa till någon. Det var bara att blunda och tvinga mej själv att djupandas tills det gick över. Är rätt stolt över mej själv ändå, att jag klarade mej igenom det själv.


Sen blev det bättre och jag blev totalt distraherad av en amerikansk dam som var väldigt..... amerikansk... Ni vet den där negativa generaliseringen man ibland kan ha om amerikaner (fast jag vet så klart vet att det är tokfel och hemskt att dra alla amerikaner över en kam.). Saker hon sa: Sverige var primitivt, Stockholm var en rätt värdelös stad, svenska tjejer med blont hår skulle kunna tjäna en forutune på att sälja sitt långa, blonda hår i USA, Mrs Obama var en fat cow (vågade inte fråga mer om politisk inriktning då.), en stackars kille råkade ställa ned sin väska på tantens fot: "-fucking idiot" väste hon då. Eh.. charmig dam med andra ord.

Pinsamt

Det har varit sjukt varmt idag, riktig värme. Härligt men också aningen kvavt och jag ska erkänna en pinsam grej: Jag har inte varit ute på hela dagen! (Okej, balkongdörren har varit öppen och jag har gjort små vändor ut dit.) Istället har jag suttit i soffan iförd bikini eftersom det var det enda plagg jag pallade att ha på mej och så har jag spelat Bejewled. Förtappade människa!

Man får ju lite dåligt samvete på något vis... Det här har ju varit en dag för picknick och bad allra minst. Lite ångest fick jag när jag kikade runt på bloggar och det var bad och grillning och uteserveringshäng och brännboll och pingis, eller nä, inte pingis.... Men iallafall, i all oändlighet. Och själv har jag alltså parat i hop fallande diamanter efter färg, visserligen i bikini, men det räknas nog inte som strandhäng för det.


Jag tänker skylla på åskan som hängt i luften hela dagen utan att liksom riktigt få komma till. Jag blir så himla väderpåverkad och tappar allt kraft av sånt väder.


Äh, vi tar igen imorgon helt enkelt.. Fast jag tror vi skiter i grillningen.. Grillen hade ingen botten längre märkte jag och det kan ju medföra viss risk för eldsvåda.

Lite äldre ändå...

Appropå att jag blivit ett år äldre och känner mej lika ung som vanligt: Idag fick jag mej själv att haja till när jag plockade ned en ask våtservetter i varukorgen med motiveringen att de är praktiska att ha i handväskan. Ålderdomen har smygit sej på ändå alltså! För hur mycket tantvarning är det inte på det? (Men sjukt praktiskt ju)

The shit liksom

Långa klänningar i tunn trikå måste vara grejen i sommar. Så himla skönt. Just nu myser jag runt i den här från HM:

Ett år till!

Idag blev jag ett år äldre (även om jag firades med presenter i fredags). Ikväll vid halv sju så är det exakt 32 år sedan jag mötte den här världen. 32, 32, 32... Jag tycker att det låter skitvuxet. Nu borde jag verkligen vara stor. Nu borde jag vilja göra vuxna grejer typ eh... storhandla, pensionsspara och sånt. Jag borde verkligen inte vilja ha en blöt kväll på krogen med vänner och jag borde verkligen, verkligen inte  vilja åka på festival! Herregud.. Men det vill jag! Och det är helt okej med mej. Hej 32! Jag kommer att gilla dej. Det känner jag på mej.

En fin dag

Idag har vi haft en riktigt skön dag, jag och grabben min. Vi åkte till stan, åt thaimat på uteservering och bytte ett par skor som jag fått av Daniel i födelsedagspresent. Det var absolut inget fel på skorna, han har smak min kille. Däremot var de i storlek 37. Han köper alltid skor till mej i storlek 37 eftersom jag någon gång i början av vårt förhållande sa att jag hade den storleken i förhoppning att verka liten och nätt eller nåt (Är egentligen mer en 38/39:a). Det har jag fått sota för. Jag får fina skor av Daniel i present rätt ofta eftersom jag älskar skor. Varje gång rynkar han på sina vackra ögonbryn och säjer förvirrat: "-Men har du inte storlek 37? Jag hade för mej det...." Men det gör inget. Huvudsaken jag får skor!

Iallafall, sen gick vi ned till hamnen och dinglade med fötterna vi en brygga tills jag nästan fick lite solsting.Då åkte vi hem och jag somnade skönt i soffan en stund. Ni vet när man får till en sån där riktigt skön vil? Med lite dreggel t.o.m. Härligt!
Jag kallar den bleka ben över blått hav....

RSS 2.0