Här ska rynkorna motas i grind
Jag har en pinsam bekännelse, eller kanske egentligen, en mänsklig bekännelse: Jag får ofta höra att jag ser mycket yngre ut än vad jag är, alltid visa leg när jag köper alkohol och snus... och... det trivs jag med! Jag har inte åldersnoja så, tycker jag har ett rätt nice 31-års liv. Jag trivs med att vara jag MEN, jag vill inte börja åldras, vill inte se gammal ut!! (det fattar jag ju såklart att jag kommer att göra ändå). Men man kan ju vidta förebyggande åtgärder. Börjar bli dags att inhandla solskydd för lilla trynet med andra ord.
Min fåfänga blir pinsam här: Alla kastar sej ut i solen och steker hyn för att bli bruna så snabbt som möjligt och allt jag gör är att förfäras: Herre jösses! Tänk på rynkorna! Man kommer ju att se ut som en handväska i ansiktet vid 25 om man gör så!
Ja, ni hör ju! Jag tycker att jag är en balaserad person annars, tar mitt utseende på lagom stort allvar men just när det kommer till sol och solning blir jag lika fanatiskt som vilken botoxbehandlad, storläppad dåre som helst.
Så, medan ni vräker er i solen står jag hemma och gnuggar min kropp med brun utan sol och böjer till solhatten.
Men fy sjutton...
....vilken dag. Fy sjutton, verkligen! Tänker inte gå in på detaljer men dagar som denna får gärna gå till historien totalt bortglömda. Vilken tur att jag har den här fantastiska mannen vid min sida. Att bli älskad, stöttad, ompysslad och känna sej bäst och vackrast i världen trots att man tillbringat hela dagen i soffan i pyjamasbyxor (fläckiga), det är en ynnest. Fina, fina du.
Bloggeliblogg. Blogg!
Har inte bloggat på ett par dagar. Har kännt mej lite låg, inte riktigt frisk och kry och inte orkat skriva ett till tråkigt inlägg om hur jag mår. Alltså, det är verkligen ingen fara, bara hormoner som åker berg och dalbana.
Vad sjutton gör man åt vidrig PMS? Inte så att jag har problem med svåra smärtor och sånt. Det är mer humöret och att det håller i sej så länge. En vecka innan drabbas jag av vemod, ångestkänslor och trötthet. Hela kroppen känns jättetung. Allt känns väldigt jobbigt att ta sej för. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken? Jag äter mina vitaminer och mitt järn. Jag rör på mej och äter bra mat. Men ändå, den där känslan som tränger sej på. En månad består av ca 4 veckor varav en blir rätt värdelös. Känns jobbigt och ett otroligt slöseri med tid om det ska fortsätta så tills jag når klimakteriet (och då ska ju det vara ett litet helvete i sej också). Puh..
Man börjar bli lite äldre alltså..
Var ju hemma själv igår. Sippade lite vin, kollade lite film och sånt. Drack inga jättemängder men ändå, när jag vaknar idag mår jag inte alls bra, är ett darrande vrak (och känner mej fortfarande inte på topp ska tilläggas). Vafalls??!! Jag kom ihåg tiderna då man kunde ha en riktig party-kväll för att sedan studsa upp pigg och glad med solsken i blick efterföljande morgon. Det händer ALDRIG längre. Jag blir bakis på ett glas vin. Hela kroppen blir i obalans. Orättvist! Himla orättvist! För vin är ju så himla gott men knappt värt det längre. Eller nä, det där var ljug. Superljug höhö
Lite ensam
Har haft en härlig vecka med dem jag älskar mest. Kom hem igår och såg faktiskt fram mot att vara lite ensam, knäcka en flaska vin, äta Billys pizza, chips och GB sandwish, kolla missat big brother och film. Och det var skönt. Det var det men idag känner jag att jag saknar mina. Vill inte vara ensam mer. Ensamhet är bra i lagom doser. Det är till och med livsnödvändigt för mej men efter ett tag är det inte kul längre.
Men vilken tur då att Daniel kommer hem vilken stund som helst!
Irriterande i vardagen
Ni vet, när man är ute på promenad och...eh... känner som om man borde uppsöka en toalett mitt i så att säja...
Varför är det då så att man ändå lyckas gå hela promenaden utan att något händer men när man väl ser sin egen port så är det liksom kört? Alla fördämningar släpper när man ser den älskade hemma-dörren. Varför är det så?
(Nej, jag har inte kissat ned mej men det var bra j*vla nära!!)
Seg Lotta
Igår åkte jag med mamma hem till Dalarna igen eftersom mammas kusin kommer och hälsar på och jag gärna vill träffa henne. Men idag känner jag mej seeeeg. Jätteseg. Är yrslig och trött i kroppen. PMS I belive. Tradigt.
En jättemysigt långhelg hade vi dock hemma hos oss jag, mamma och Daniel. Härligt att ha henne hemma hos oss. Det var väl det hela. Ville blogga lite bara!
Min mamma!
Har min finaste, bästa mamma på besök! Det är härligt.
