Jämställdhet
Mina föräldrar är extremt ojämställda. Jag svor på att jag aldrig skulle bli som min mamma men nu sitter jag här och är EXAKT som min mamma!
Men det kanske sticker i folk men lite utav det gillar jag faktiskt..jag är ju hemma nu och Björn jobbar, han hjälper till det han kan ibland eller gör andra saker..sen blir jag rätt sur om saker och ting inte görs på mitt sätt och då är det ju mitt egna fel. Ibland önskar jag att han inte var en sådan mansgris som han är..låter väl lite fult kanske. Men han är rätt bra när han inte är det! ;)
Fast vi delar ju på föräldraansvaret..läste hennes inlägg nu och det stämmer ju överrens om så som vi har det här också, så fort jag slutar amma så ska jag ut på jobb är tanken så att Björn kan vara hemma med henne när hon är liten nog. Här i Norge är pappan berättigad till 12 veckor fr o m i år och mamman 9 veckor och sen delar man på resterande. Vi har inte på långa vägar lika lång föräldrapermission som i Sverige vilket är synd men vilket också speglar hur snabbt alla är ute i arbetslivet igen. Äh..vilka motsägelsefulla kommentarer det här blev nu båda två.. ;)
Att folk fortfarande tror att vi lever på 50-talet!
Något jag hatar är när man säger att de ska "passa sina barn"! Är det inte fruktansvärt? Man tror att de ska vara barnvakt, men så ska de ta hand om sina egna ungar medan frugan jobbar/roar sig! Precis som om de hjälper till och är så snälla så…Urk!
Tack söta du! Jag fick en riktigt bra dag till sist med mycket gott att äta och fina människor omkring mig!
kram
Det värsta av allt är att man (jag) så lätt hamnar i kvinnofällan. För det där dåliga samvetet ligger alltid där och gnager.