Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur olika vi reagerar. För det gör vi. Samtidigt i Afrika mister små barn livet en efter en. Tynar bort och svälter. Flera i timmen. En enorm hungerkatastrof hotar (eller är redan där) men ingen håller en tyst minut för dem. En vän skrev på facebook: Vi måste börja se hela världen! Jag kan hålla med om det. Det måste vi!

Jag fattar ju på samma gång att det är naturligt att reagera starkt när något händer så nära. Det går inte och jämföra tragedi. Det är lika jävligt för vem än det drabbar. Jag hoppas bara att människor inte glömmer kvinnan som sitter i Afrika och håller sitt lilla barn som sakta tynar bort i famnen utan att kunna göra något.