Utsidan finns inuti

Jag har än en gång varit hemma i Dalarna en vecka. Kan tyckas "flängit" att jag far fram och tillbaka så mycket men jag trivs med det. Det är klart att detta är mitt hem, här där jag bor med Daniel men Dalarna är också hemma. Kommer alltid att vara. När jag är på vår gård där, sitter i trädgårdsmöblerna på verandan dricker kaffe och tittar på naturen, är det som om allting som är jobbigt bara flyter av mej. Dessutom är det ett sätt för mej att känna mej närmare pappa. Han finns i varje planka på huset, i varje möbel inne men allra mest uppe vid vedstapeln i skogsbrynet. Där är han närmast.
För mej är det nästan mer sentimentalt att gå dit och minnas än till hans grav på kyrkogården.

Men som sagt, nu är jag hemma men bara för en dag. Imorgon tar jag tåget ned till Åmål tillsammans med en Sofie för att träffa en annan Sofie. Ska bli himla kul. Har saknat!